Kaktusväxternas systematik

Från Plantae
Underfamilj Tribus Släkten Arter
Cactoideae 103 1608
Browningieae 6 22
Cacteae 25 490
Calymmantheae 1 1
Cereeae 12 177
Hylocereeae 6 82
Notocacteae 9 179
Pachycereeae 18 225
Rhipsalideae 4 67
Trichocereeae 24 365
Maihuenioideae 1 2
Opuntioideae 17 195
Austrocylindropuntieae 2 16
Cylindropuntieae 5 56
Opuntieae 7 99
Pterocacteae 1 9
Tephrocacteae 2 15
Pereskioideae 1 18

Systematiken hos familjen kaktusväxter är för närvarande uppdelad i 4 underfamiljer och 2 av dessa är sedan indelade i ytterligare 9 och 5 tribus. Underfamiljen Cactoideae innehåller flest tribus, släkten och arter, tribus Cacteae i sin tur har flest släkten och arter, och Mammillaria har flest arter av alla släkten.

Genom åren har ett stort antal botaniker hittat sitt system för att sortera upp alla släkten i olika grupper och även ibland slagit ihop släkten med varandra eller splittrat dem. Med undantag för Britton & Rose så har alla varit individer med sin syn på saken. Mängder med böcker och andra publikationer har givits ut genom åren och det finns ingen som kan säga att den ena är mer korrekt än den andra. Till följd av detta så har olika grupperingar i världen följt olika läror, vilket är raka motsatsen mot vad Carl von Linné ville med sin Species plantarum som var början på en global systematik.[1]

1984 inträffade det som skulle ha en stor betydelse gällande kaktusväxternas systematik. När International Organization for Succulent Plant Study (IOS) hade sin 18:e kongress i Frankfurt började man tala om problemet med det splittrade synsättet och beslutade att det skulle bildas en arbetsgrupp som bara behandlade familjen kaktusväxter. Arbetsgruppen samlades senare under samma år i Royal Botanic Gardens, Kew, men nu under namnet International Cactaceae Systematics Group.[2]

Gruppen med specialister har fortsatta möten nästan varje år och genom konsensus kommit fram till mängder av förändringar. Eftersom inte alla som är intresserade kan vara med på dessa möten så görs utskick med jämna mellanrum och en omröstning sker innan större förändringar genomförs.

Historik

Det finns många botaniker som har ägnat sig åt att försöka sortera upp arter och släkten i familjen kaktusväxter, men det är några av dem som haft en avgörande roll när det gäller den nuvarande röran eller ordningen i systematiken;

Cactus L. 1753

En kardon (Cynara cardunculus) som är en av de växter som tidigt kan ha kallats Cactus.
En Melocactus som kan vara en av de första kaktusar som européerna fick se.
Kaktusväxternas systematik enligt Augustin Pyrame de Candolle 1828.
Kaktusväxternas systematik enligt Joseph zu Salm-Reifferscheidt-Dyck 1850.
Systematiken enligt Alwin Berger 1929.

Carl von Linné gav ut många böcker under ett flertal år, böcker som ligger till grund för dagens systematik gällande både växter och djur. För växterna är Species Plantarum, som gavs ut 1753, den viktigaste då den blev ett utgångsläge för en modern binomial nomenklatur. Redan i en tidigare bok, Hortus Cliffortianus[13], som gavs ut 1737 så hade han fått med 16 arter av kaktusar som han placerade i två släkten, Cactus och Pereskia. Det märkliga är att även Linné hann ändra sig innan Species Plantarum gavs ut femton år senare och han hade då fått med 22 arter som alla var samlade i släktet Cactus.[14]

C. cochenillifer
C. curassavicus
C. ficus-indica
C. flagelliformis
C. grandiflorus
C. heptagonus
C. hexagonus
C. lanuginosus
C. mammillaris
C. melocactus
C. moniliformis
C. opuntia
C. pentagonus
C. pereskia
C. peruvianus
C. phyllanthus
C. portulacifolius
C. repandus
C. royenii
C. tetragonus
C. triangularis
C. tuna

Cactaceae Juss. 1789

Släktnamnet Cactus användes under många år för kaktusarter, men fler släkten började även dyka upp. Med tiden började botaniker kritisera namnet då det i många fall ledde till förvirring. Under en internationell botanisk kongress i Wien 1905 kom man fram till ett regelverk för botanisk nomenklatur, idag ICN, som senare skulle följas. Under samma kongress så beslutade man att förkasta namnet Cactus och i stället använda namnet Mammillaria. Familjen kaktusväxter fick sedan namnet Cactaceae, ett namn som Antoine Laurent de Jussieu använt redan 1789, med Mammillaria som typsläkte.

Opuntieae DC. 1828

En schweizisk botaniker med namnet Augustin Pyrame de Candolle genomförde ett stort arbete med familjen kaktusväxter och många medarbetare hjälpte honom med utgåvan av den monumentala boken Prodromus Systematis Naturalis Regni Vegetabilis som består av 7 volymer och gavs ut mellan 1824 och 1873, både under och efter hans livstid. De Candolle själv tog hand om boken med kaktusväxter och de hamnade i volym 3 som gavs ut 1828. I boken namngav han 174 arter fördelade på 7 släkten. Kaktusväxterna, eller Cactearum som han kallade dem, var indelade i två artificiella grupper; epifyter och icke epifyter.

Salm-Dyck 1850

Joseph Maria Franz Anton Hubert Ignaz Fürst zu Salm-Reifferscheidt-Dyck var en botaniker som influerade många under 1800-talets mitt. Han var en preussisk botaniker som hade ett nära samarbete med franska botaniker och skapade en stor samling med suckulenter vid sitt slott nära Düsseldorf. Han gav ut ett antal publikationer men den mest omtalade, gällande kaktusväxter, var Cactæ in Horto Dyckensi cultæ anno 1849 som gavs ut 1850. I boken fanns 20 släkten som var indelade i två huvudgrupper: Cacteæ Rotatæ med med diskformade blommor och Cacteæ Tubulosæ med rörformade blommor.

K.Schum. 1898

Den sista av de stora botanikerna under 1800-talet, i alla fall gällande kaktusväxter, var Karl Moritz Schumann. Hans stora verk var Gesamtbeschreibung der Kakteen som gavs ut 1897-1898, med ett tillägg 1903. I den boken kan man för första gången se familjen uppdelad i underfamiljer och tribus, vilket numer kan anses vara en modern systematik. Schumann var mycket återhållsam gällande antalet släkten, men han antog de 20 som Salm-Dyck hade med. Schumann's uppdelning såg ut som följer:

A.Berger 1929

Nyffeler, Eggli 2010[15]

Underfamiljer Tribus Subtribus Släkten Arter
Pereskioideae Pereskia 17
Maihuenioideae Maihuenia 2
Opuntioideae Cylindropuntieae Austrocylindropuntia 11
Cumulopuntia 19
Cylindropuntia 45
Grusonia 16
Maihueniopsis 12
Micropuntia Daston 1946 1
Pereskiopsis 8
Quiabentia 2
Tephrocactus 6
Opuntieae Brasiliopuntia
Miqueliopuntia
Opuntia
Tacinga
Tunilla
incertae sedis Cumulopuntia[16]
Maihueniopsis[17]
Pterocactus
Puna
Cactoideae Blossfeldieae Crozier 2004[18] Blossfeldia
Cacteae Acharagma
Ariocarpus
Astrophytum
Aztekium
Coryphantha
Digitostigma
Echinocactus
Echinomastus
Epithelantha
Escobaria
Ferocactus
Geohintonia
Leuchtenbergia
Lophophora
Mammillaria
Mammilloydia
Neolloydia
Obregonia
Ortegocactus
Pediocactus
Pelecyphora
Sclerocactus
Stenocactus
Strombocactus
Thelocactus
Turbinicarpus
Phyllocacteae Salm-Dyck 1845[18] Corryocactinae Buxb. 1964 Acanthocereus
Armatocereus
Austrocactus
Brachycereus
Castellanosia
Corryocactus
Dendrocereus
Eulychnia
Jasminocereus
Leptocereus
Neoraimondia
Pfeiffera
Hylocereinae Britton & Rose 1920 Disocactus
Epiphyllum
Hylocereus
Pseudorhipsalis
Selenicereus
Weberocereus
Echinocereinae Britton & Rose 1922 Bergerocactus
Carnegiea
Cephalocereus
Echinocereus
Escontria
Isolatocereus
Myrtillocactus
Neobuxbaumia
Pachycereus
Peniocereus
Polaskia
Pseudoacanthocereus
Stenocereus
Strophocactus
Rhipsalideae Hatiora
Lepismium
Rhipsalis
Schlumbergera
Notocacteae Eriosyce
Neowerdermannia
Parodia
Rimacactus Mottram 2001
Yavia
Cereeae Rebutiinae Donald 1955 Browningia
Gymnocalycium
Lasiocereus
Rebutia
Stetsonia
Uebelmannia
Weingartia
Cereinae Britton & Rose 1920[18] Arrojadoa
Brasilicereus
Cereus
Cipocereus
Coleocephalocereus
Discocactus
Facheiroa
Leocereus
Melocactus
Micranthocereus
Pierrebraunia
Pilosocereus
Praecereus
Stephanocereus
Trichocereinae Buxb. 1958[18] Acanthocalycium
Arthrocereus
Borzicactus
Cephalocleistocactus
Cleistocactus
Denmoza
Echinopsis
Espostoa
Espostoopsis
Haageocereus
Harrisia
Matucana
Mila
Oreocereus
Oroya
Rauhocereus
Samaipaticereus
Vatricania
Weberbauerocereus
Yungasocereus
incertae sedis Calymmanthium
Copiapoa
Frailea
Totalt: 132 (+6)

Referenser

  1. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  2. ^ International Organization for Succulent Plant Study (IOS)
  3. ^ Linné, Carl von: Caroli Linnæi Species plantarum: exhibentes plantas rite cognitas ... secundum systema sexuale digestas, W. Junk, Berlin 1907[1753], Facsimile-Edition ; 11 (lat). Libris. 
  4. ^ Jussieu, Antoine Laurent de; Usteri Paulus: Genera plantarum: secundum ordines naturales disposita, juxta methodum in Horto regio parisiensi exaratam, anno M.DCC.LXXIV, Ziegleri, Turici Helvetorum [Zurich] 1791 (lat). Libris. 
  5. ^ Candolle, Augustin Pyramus de; Candolle Alphonse de: Prodromus systematis naturalis regni vegetabilis sive enumeratio contracta ordinum, generum specierumque plantarum [... Pars tertia / P. 3, Sistens Calyciflorarum Ordines XXVI [26]], Treuttel, Parisiis 1828 (lat). Libris. 
  6. ^ Salm-Dyck, Jos. De: Cacteæ in Horti Dyckensi cultæ, Henry & Cohen, Bonnæ 1850 (lat). Libris.  Gnome-x-office-document-PDF.svg PDF
  7. ^ Schumann, Karl: Gesamtbeschreibung der Kakteen (Monographia Cactecearum), Neumann, Neudamm 1897-1899 (ger). Libris. 
  8. ^ Britton, Nathaniel Lord; Rose Joseph Nelson: The Cactaceae: descriptions and illustrations of plants of the Cactus family, Dover puiblications, New York 19nn (eng). ISBN 0-486-21191-6 (vol. I-II). Libris. 
  9. ^ Berger, Alwin: Kakteen: Anleitung zur Kultur und Kenntnis der wichtigsten eingeführten Arten, Ulmer, Stuttgart 1929, Illustrierte Handbücher sukkulenter Pflanzen (ger). Libris. 
  10. ^ Buxbaum, Franz: Die Entwicklungslinien der Tribus Pachycereae - F. Buxb. (Cactaceae - Cereoideae), Gustav Fischer, Jena 1961, Botanische Studien, 99-0360460-2 ; 12 (ger). Libris. 
  11. ^ Backeberg, Curt: Die Cactaceae: Handbuch der Kakteenkunde, Fischer, Jena 1958-1962 (ger). Libris. 
  12. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  13. ^ Linné, Carl von; Ehret Georg Dionysius, Wandelaar Jan: Hortus Cliffortianus plantas exhibens quas in hortis tam vivis quam siccis, Hartecampi in Hollandia, coluit vir nobilissimus & generosissimus Georgius Clifford, juris utriusque doctor, reductis varietatibus ad species, speciebus ad genera, generibus ad classes, adjectis locis plantarum natalibus differentiisque specierum. Cum tabulis æneis. Auctore Carolo Linnæo ..., Amstelædami. 1737. 1737 (lat). Libris. 
  14. ^ Caroli Linnaei ... Species plantarum, The Biodiversity Heritage Library (BHL)
  15. ^ Nyffeler, R; Eggli, U (2010). A farewell to dated ideas and concepts: molecular phylogenetics and a revised suprageneric classification of the family Cactaceae. Schumannia, 6:109-149. doi=10.5167/uzh-43285 - PDF
  16. ^ C. tortispina
  17. ^ M. atacamensis, M. camachoi, M. conoidea
  18. ^ a b c d Department of Plant Biology, Cornell University