Epiphyllum

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Epiphyllum
Haw. 1812
Bladkaktussläktet[1]
Typart E. phyllanthus
Typart E. phyllanthus
Tribus Hylocereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Bladkaktussläktet tillhör familjen kaktusväxter, innehåller 18 arter och har sitt utbredningsområde i Mexiko, Centralamerika, Brasilien samt norra- och västra Sydamerika. Arter i släktet är vanligtvis epifyter, men några är litofyter. De grenar sig mycket, är upprättväxande, klättrande eller hängande buskar som ofta har luftrötter.

Bladkaktussläktets plantor är uppdelade i huvudstammar och sidostammar. Huvudstammen är oftast rund i tvärsnitt vid basen, saknar taggar och är ofta träig. Sidogrenar, eller de blombärande grenarna, är platta, bladlika och är naggade, tandade eller bukttandade. Areolerna sitter relativt glest längs kanten på grenen och en i botten av varje naggning eller tandning. Det utvecklas vanligtvis inga taggar ur areolen. Blomman utvecklas ur areolen och är vanligtvis öppen under natten. Den sitter ensam, är trumpetformad eller trattformad och blir 10 till 30 centimeter lång. Hypanthium har ofta små fjäll men sällan hår eller borststrån. Blompipen är oftast mycket lång. Hyllet är vitaktigt, gulaktigt eller rosaaktigt. Inre kronbladen är blekgula eller vita. Frukten är oval eller avlång och har små fjäll och areoler. De har små åsar men saknar taggar och blir 4 till 9 centimeter långa samt 2 till 5 centimeter i diameter. Fröna är svarta och njurformade.[2][3]

Arter

E. anguliger - flikig bladkaktus
E. baueri
E. cartagense
E. crenatum - naggad bladkaktus
E. crenatum ssp. kimnachii
E. grandilobum
E. hookeri
E. hookeri ssp. columbiense
E. hookeri ssp. guatemalense
E. hookeri ssp. pittieri
E. laui
E. lepidocarpum
E. oxypetalum - stor bladkaktus
E. phyllanthus
E. phyllanthus ssp. rubrocoronatum
E. pumilum - liten bladkaktus
E. thomasianum
E. thomasianum ssp. costaricense

Systematik

Släktet beskrevs av Adrian Haworth 1812 med E. phyllanthus som typart och utgick från Linnés beskrivning av Cactus phyllanthus.

Det vetenskapliga namnet Epiphyllum är sammansatt av de grekiska orden epi som betyder på och phyllon som betyder blad.[4] Det är en missuppfattning då Haworth antog att blomman sitter på ett blad, vilket egentligen är en bladlik stam.

Synonymer

Phyllocactus Link 1831
Marniera Backeb. 1950

Hybrider

Det finns ett flertal hybrider framtagna med hjälp av Epiphyllum, men de flesta ute på marknaden har ett okänt ursprung. Dagblommande, stora och färgrika blommor är de mest eftertraktade. Här är några giltiga hybridsläktnamn.

Disocactus × Epiphyllum → ×Disophyllum Innes 1968
Disocactus × Selenicereus → ×Disoselenicereus E.Meier 1990
Cephalocereus × Epiphyllum → ×Cephalepiphyllum Mottram 1990
Epiphyllum × Aporocactus → ×Aporepiphyllum G.D.Rowley 1980
×Epicactus[5] - bladkaktushybrider

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - bladkaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  4. ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris. 
  5. ^ Ett ogiltigt men vedertaget namn.