Pterocactus
| Pterocactus K.Schum. 1897 Vingfrökaktussläktet[1] | |
| |
| P. tuberosus, vingfrökaktus | |
| Tribus | Pterocacteae |
| Underfamilj | Opuntioideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Vingfrökaktussläktet tillhör familjen kaktusväxter och innehåller 9 arter. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde genom hela Patagonien och vidare nordväst ända upp till Salta.[2] De är dvärgväxande små plantor som växer mer eller mindre nedsänkta i marken. Rötterna är kraftiga, rörformade och har en tunn rothals. Stammen är liten, klotformad, klubbformad eller cylindrisk och blir upp till 10 centimeter lång samt 2 centimeter i diameter. Huden har ofta små vårtor. Nya skott har små sylformade blad som tidigt ramlar av. De har få taggar som är nål- till sylformade och det finns glochider i areolerna. Blomman utvecklas i änden på stammen, är gul till rödaktig och har rörelsekänsliga ståndare. Frukten är torr då den mognat och spricker upp på tvären upptill. Fröna har vingar som gör dem platta och runda.[3]
Frukt
Frön
Det vetenskapliga namnet Pterocactus kommer från grekiskans pteron (πτερόν) som betyder vinge. Fröna från samtliga arter har små papperslika vingar.
Systematik
Ludwig Pfeiffer beskrev 1837 arten Opuntia tuberosa med hjälp av plantor som insamlades av John Gillies i närheten av Mendoza i Argentina. 1897 beskrev Karl Schumann arten Pterocactus kuntzei, även den insamlad i närheten av Mendoza, som senare visade sig vara samma art som tidigare beskrivits som Opuntia tuberosa. Pterocactus tuberosus blev senare typart för släktet.
Arter
- P. araucanus
- P. australis - sydlig vingfrökaktus
- P. fischeri
- P. gonjianii
- P. hickenii
- P. megliolii
- P. reticulatus
- P. tuberosus - vingfrökaktus
- P. valentinii
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - vingfrökaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 243-244. ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 594. ISBN 0-88192-498-9. Libris.
