Opuntia

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Opuntia
(L.) Mill. 1758
Opuntiasläktet[1]
Typart O. humifusa
Typart O. humifusa
Tribus Opuntieae
Underfamilj Opuntioideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Opuntiasläktet tillhör tribus Opuntieae, underfamilj Opuntioideae och familjen kaktusväxter. Släktet innehåller 75[not 1] arter och är ett av det mest utbredda släktet bland kaktusväxterna. Det kan återfinnas naturligt från Kanada i norr genom hela USA, Centralamerika, i Västindien, ner i Sydamerika till södra Argentina, och även på Galapagosöarna.[2] Det finns även en hel del arter som spridits till andra världsdelar av människan och har i många fall där blivit en invaderande art, exempelvis Opuntia stricta.[3]

1.Pistill, 2.Ståndare, 3.Kronblad, 4.Blad, 5.Hypanthium, 6.Areoler, 7.Glochider, 8.Tagg, 9.Segment

Arter i opuntiasläktet kan växa likt buskar eller bli 10 meter höga träd som har en välutvecklad basstam. Grenarna eller stammen är uppdelad i segment som inte ändrar form med tiden och är runda, ovala, elliptiska, cylindriska eller rombformade. På ny tillväxt finns det små suckulenta blad som sitter fast direkt på segmentet och är cylindriska till koniska, men faller tidigt av. Det sitter areoler med jämna mellanrum längs hela segmentet. Ur areolen kan det utvecklas blad, glochider, hår, taggar, blommor och nya segment. Det kan finnas taggar i areolen, men ibland saknas de helt. Blomman utvecklas på kanten av segmentet och då vanligtvis en per areol. Färgen på blomman varierar från rosalila, orange till gul. Hypanthium är runt till trattformat och har areoler samt blad. Det finns aldrig någon blompip. Frukten sitter ensam eller i klungor, är vanligtvis köttig och spricker inte upp då den mognat. Det finns få till många frön i frukten. Fröna är vita till bruna och är tillplattade. De blir 3 till 10 millimeter stora och är vanligvis runda eller njurformade. Frösäcken har små hår.[4]

Namnet Opuntia användes först av Joseph Pitton de Tournefort år 1700 där han beskrev släktet med 11 arter. Det var dock Philip Miller som först publicerade ett giltigt namn 1758 efter Linnés Species Plantarum. Miller beskrev Opuntia vulgaris som typart och utgick från Cactus opuntia. Har var tvungen att ändra namnet då namnet "Opuntia opuntia" och liknande inte är tillåtet inom botaniken. Namnet Opuntia vulgaris blev sedan förkastat och fick senare namnet Opuntia humifusa vilket numer är namnet på typarten för släktet.

Arter

O. aciculata
O. anacantha
O. arechavaletae
O. assumptionis
O. atrispina
O. aurantiaca
O. aurea
O. aureispina
O. basilaris - bäveropuntia
O. bravoana
O. caracassana
O. chaffeyi
O. chlorotica
O. curassavica
O. decumbens
O. depressa
O. echios
O. elata
O. engelmannii - plommonopuntia
O. excelsa
O. ficus-indica - fikonkaktus
O. fragilis - sköropuntia
O. fuliginosa
O. galapageia
O. gosseliniana
O. huajuapensis
O. humifusa - krypopuntia
O. hyptiacantha
O. lagunae
O. lasiacantha
O. leucotricha - raggopuntia
O. littoralis
O. macrocentra - purpuropuntia
O. macrorhiza - knölrotsopuntia
O. megapotamica
O. megarrhiza
O. microdasys - guldopuntia
O. monacantha - trädopuntia
O. oricola
O. parviclada
O. phaeacantha - blåopuntia
O. pilifera
O. pinkavae
O. pittieri
O. polyacantha - frilandsopuntia
O. pottsii
O. puberula
O. pubescens
O. pusilla
O. pycnantha
O. quimilo
O. quitensis
O. repens
O. robusta - praktopuntia
O. rufida - rostopuntia
O. salmiana - sparrisopuntia
O. sanguinea
O. scheeri - blågrön opuntia
O. schickendantzii
O. soederstromiana
O. stenarthra
O. stenopetala
O. streptacantha
O. stricta
O. strigil
O. sulphurea - svavelopuntia
O. taylorii
O. tehuacana
O. tehuantepecana
O. tomentosa - sammetsopuntia
O. triacantha
O. tuna - buskopuntia
O. undulata
O. velutina
O. wilcoxii

Synonymer

Opuntia subg. Platyopuntia Engelm. 1859
Platyopuntia (Engelm.) F. Ritter 1979

Fotnoter

  1. ^ Beror på vilken referens som åberopas.

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - opuntiasläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 196-214. ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ The Global Invasive Species Database (GISD)
  4. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 484-485. ISBN 0-88192-498-9. Libris.