Eriosyce
Version från den 28 februari 2013 kl. 17.18 av Christer Johansson (diskussion | bidrag)
Eriosyce Phil. 1872 Trattkaktussläktet[1] | |
Eriosyce esmeraldana | |
Tribus | Notocacteae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Trattkaktussläktet är ett relativt stort släkte i familjen kaktusväxter, består av totalt 51 arter och har sin naturliga växtplats huvdsakligen i Chile, med ett fåtal arter även i Argentina. Släktet är uppdelat i 6 undergrupper; Undergrupp Eriosyce, Pyrrhocactus, Neoporteria, Horridocactus, Thelocephala och Islaya.[2] Just nu finns 42 arter från trattkaktussläktet beskrivna i denna wiki.
Systematik
Synonymer
|
|
Odling
Odlingsmedium och kärl
Alla arter i undergrupp Thelocephala är mer eller mindre geofyter och behöver djupa men smala krukor.
I sin naturliga miljö växer många arter i en granitblandad jord, kallad lokalt för maicillo, vilket påverkar utvecklingen av rötterna.
Arter
Utfällbar lista med arter i undergrupperna Eriosyce, Pyrrhocactus och Neoporteria | ||
---|---|---|
Utfällbar lista med arter i undergrupperna Horridocactus, Thelocephala och Islaya | ||
---|---|---|
|
Listor
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - trattkaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.