Eriosyce odieri ssp. krausii
| Eriosyce odieri ssp. krausii (F.Ritter) Ferryman 2003 | |
| |
| Fältnummer FK 773. | |
| Art | E. odieri |
| Undergrupp | Thelocephala |
| Släkte | Eriosyce |
| Tribus | Notocacteae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
| Status enligt rödlista: sårbar | |
| |
Eriosyce odieri ssp. krausii är en underart till mörk trattkaktus i trattkaktussläktet och har sin naturliga växtplats från norr om Caldera till Cifuncho i chilenska regionerna Antofagasta och Atacama.[1]
Den är platt klotformad eller helt platt och blir 2 till 4 centimeter i diameter. Huden är grågrön till rödbrun och den har en kraftig konformad pålrot som kan utveckla sidoskott. Själva plantan är uppdelad i 12 till 14 åsar som är uppdelade i vårtor. Vårtorna blir 2 till 3 millimeter höga och 1,5 till 3 millimeter i diameter. På varje vårta sitter en insjunkna areoler som blir 2 millimeter långa, 1 millimeter breda och sitter 2 till millimeter från varandra. I varje areol utvecklas mycket tunna nållika taggar som är raka eller något krökta och gråaktiga i färgen. Taggarna består av 0 till 1 centraltagg som blir 2 millimeter lång. Runt den eventuella centraltaggen sitter 3 till 8 radiärtaggar som blir 1 till 2 millimeter långa.[2]
E. odieri ssp. krausii får trattformade gula blommor som ibland har en rödaktig mittrand på kronbladen. Blommorna blir 3 till 4 centimeter i diameter och utvecklas ur unga areoler. Areolerna som blommorna utvecklas ur och hypanthium har lång vit ull med inslag av borststrån. Frukten är avlång, har tunna väggar, spricker upp vid basen och sprids förmodlingen med hjälp av vinden. Fröna är blankt svarta och blir 0,8 millimeter stora.[3]
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in nära Copiapó i den chilenska regionen Atacama. Plantan samlades in av Friedrich Ritter 1956 (FR 502).
E. odieri ssp. krausii anses vara sårbar och finns upptagen på rödlistan.[4]
Det vetenskapliga namnet krausii har arten fått för att hedra Peter Kraus, en kaktussamlare som upptäckte arten.[5]
Synonymer
- Chileorebutia krausii F.Ritter 1960, nom. inval.
- Neochilenia krausii (F.Ritter) Backeb. 1959, nom. inval.
- Thelocephala krausii (F.Ritter) F.Ritter 1980
- Eriosyce krausii (F.Ritter) Katt. 1994
- Chileorebutia malleolata F.Ritter 1963, nom. inval.
- Neochilenia malleolata (F.Ritter) Backeb. 1963
- Thelocephala malleolata (F.Ritter) F.Ritter 1980
- Thelocephala longirapa F.Ritter 1980
Referenser
- ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng), sid. 89. ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris.
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Faundez, L. & Saldivia, P. 2017. Eriosyce odieri (amended version of 2013 assessment). The IUCN Red List of Threatened Species 2017: e.T152695A121484638. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 08 July 2018.
- ^ Leonard E. Newton; Urs Eggli: Etymological Dictionary of Succulent Plant Names [Elektronisk resurs], Springer Berlin Heidelberg, 2004 (und). ISBN 978-3-662-07125-0. Libris.
