Eriosyce rodentiophila
| Eriosyce rodentiophila F.Ritter 1980 Gnagartrattkaktus[1] | |
| |
| Undergrupp | Eriosyce |
| Släkte | Eriosyce |
| Tribus | Notocacteae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Gnagartrattkaktus är en relativt stor klotformad kaktus i trattkaktussläktet, som kan bli 12 till 32 centimeter i diameter. Den liknar på många sätt guldtrattkaktusen och tillhör samma undergrupp, det vill säga undergrupp Eriosyce.[2]
Nästan hela denna växt är täckt av taggar, och sitter förankrad i marken via en kort men kraftig pålrot, som delar upp sig i mer fibriga rötter. Toppen av detta klot av taggar är täckt av lång vit ull, och under alla taggar är plantan uppdelad i 18 till 32 trubbiga åsar, som i sin tur är uppdelade i vårtor. Längs randen av dessa 12 till 18 millimeter höga åsarna sitter areoler som är fulla av lång ull. Areolerna är 10 millimeter långa, 6 millimeter breda och har ett mellanrum på 6 till 10 millimeter från varandra. I varje areol sitter uppåtböjda kraftiga taggar som är hornfärgade som unga, men blir grå med åldern. Taggarna består av 4 till 8 centraltaggar som blir 3 till 5 centimeter långa. Runt dessa sitter 12 till 15 radiärtaggar som blir 2 till 3 centimeter långa.
Gnagartrattkaktusens blomma utvecklas ur areoler som är tätt fyllda med ull och med utstående borst i centrum, borst som kan bli upp till 15 millimeter långa. Blomman blir 2,5 till 4 centimeter lång, 2,2 till 3 centimeter i diameter och är rödaktig till färgen. Hypanthium har långa fjäll med taggar i spetsen. De yttre kronbladen, det vill säga utsidan av blomman, är blekgula. Märkets "fingrar" spretar ut åt sidorna. Den mogna frukten blir 2,5 till 3 centimeter lång och 2 till 2,5 centimeter i diameter. Det 3 till 4 millimeter tjocka skalet på frukten har en gulröd färg och är till hälften täckt av ull. Frukten spricker inte upp då den är mogen, utan sitter kvar bland taggarna tills eventuellt gnagare finner den och äter eller bär med sig den. Fröna är 1,8 till 1,9 millimeter stora.
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in väster om Salado, i provinsen Chañaral och regionen Atacama i Chile. Friedrich Ritter samlade in plantan 1954 (FR 264).
Gnagartrattkaktusen har sin naturliga växtplats i Chile, från strax söder om Chañaral i regionen Atacama till norr om Taltal i Antofagasta. De växer på höjder lägre än 1600 meter över havet.
Det vetenskapliga namnet rodentiophila är sammansatt av orden rodent, som är ett samlingsnamn för gnagare, och phila som är latin och betyder tycka om eller gilla; rodentiophila, omtyckt av gnagare.
Synonymer
- Eriosyce megacarpa F.Ritter 1980
- Rodentiophila megacarpa (F.Ritter) Y.Itô 1981
- Rodentiophila atacamensis F.Ritter ex Y.Itô 1981, nom. inval.
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - Gnagartrattkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 111. ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
