Eriosyce senilis

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eriosyce senilis
(Backeb.) Katt. 1994
Tät trattkaktus[1]
Neoporteria senilis (Eriosyce senilis).jpg
Undergrupp Neoporteria
Släkte Eriosyce
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
Status enligt rödlista: sårbar
Status iucn3.1 VU.svg

Tät trattkaktus är en art i trattkaktussläktet och familjen kaktusväxter, som har sin naturliga växtplats i de chilenska regionerna Valparaíso och Coquimbo. De största bestånden återfinns i Rio Choapa's dalgång.[2]

Den blir tillplattat klotformad, klotformad eller cylindrisk i formen och blir 4 till 12 centimeter i diameter.Den har tuberösa rötter. Själva växtkroppen är uppdelad 13 till 21 åsar som blir 3 till 8 millimeter höga och har tvärgående fåror mellan areolerna. Areolerna är fyllda med ull, blir 6 till 10 millimter långa och 4 till 6 millimeter breda. Taggarna som utvecklas ur areolerna är mycket flexibla och är både vridna och krullade. Liknar nästan en stor tuss träull. Taggarna består av 4 till 20 centraltaggar som blir 3 till 6 centimeter långa. Runt dessa sitter 15 till 40 radiärtaggar aom blir 2 till 6 centimeter långa.[3]

Tät trattkaktusens blommor är smalt trattformade till rörformade och är rosaröda i färgen. Areolerna som blommorna utvecklas ur har lite ull och ett fåtal borststrån när hypanthium. De inre kronbladen är innåtböjda. Den något avlånga frukten är ljusröd. Fröna har en skrovlig yta, blir 1 millimeter stora och är bruna till färgen.[4]

Artbeskrivningen baseras på ett exemplar insamlat nära Ovalle i den chilenska regionen Coquimbo. Plantan samlades in av Rodolfo Armando Philippi någon gång i slutet av 1800-talet.

Det vetenskapliga namnet senilis har arten fått för att taggarna utvecklas till hårlik vit borst och gör att den ser gammal ut.[5]

Tät trattkaktus anses vara sårbar och finns upptagen på rödlistan.[6]

Underart

E. senilis ssp. coimasensis (F.Ritter) Katt. 1994

Synonymer

Echinocactus senilis Phil. 1886 nom. illeg.
Neoporteria senilis Backeb. 1935
Neoporteria gerocephala Y.Itô 1957, nom. illeg.
Neoporteria multicolor F.Ritter 1963
Eriosyce senilis ssp. elquiensis Katt. 1994

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - tät trattkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  4. ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng). ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris. 
  5. ^ Leonard E. Newton; Urs Eggli: Etymological Dictionary of Succulent Plant Names [Elektronisk resurs], Springer Berlin Heidelberg, 2004 (und). ISBN 978-3-662-07125-0. Libris. 
  6. ^ Guerrero, P., Faundez, L., Saldivia, P. & Walter, H.E. 2017. Eriosyce senilis (amended version of 2013 assessment). The IUCN Red List of Threatened Species 2017: e.T152286A121467008 https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 10 July 2018.