Eriosyce islayensis

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eriosyce islayensis
(C.F.Först.) Katt. 1994
Ulltrattkaktus[1]
Eriosyce islayensis ssp. islayensis
Eriosyce islayensis ssp. islayensis
Undergrupp Islaya
Släkte Eriosyce
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
Status enligt rödlista: nära hotad
Status iucn3.1 NT.svg

Ulltrattkaktus är en art i trattkaktussläktet, undergrupp Islaya och har sin naturliga utbredning från den chilenska regionen Tarapacá i söder till de peruanska regionerna Arequipa, Moquegua och Tacna i norr. [2].

Den är klotformad till kort cylindrisk, 25 till 50 centimeter lång och 5 till 20 centimeter i diameter. Rötterna är fibriga till formen. Själva växtkroppen är uppdelad i upp till 25 åsar. Längs randen på åsarna sitter areoler som är fyllda med tovig ull, och ur dessa utvecklas tjocka, styva taggar som kan variera mycket till utseendet. Taggarna består av 4 till 7 centraltaggar som blir 12 till 16 millimeter långa, och 12 till 22 klart radiära radiärtaggar som blir 6 till 10 millimeter långa.

Ulltrattkaktusens blommor är svavelgula och blir 1,5 till 2 centimeter långa och 1,5 till 2 centimeter i diameter. Areolerna som blommorna utvecklas ur har en tät tovig ull och rödaktiga borststrån. Frukten är klubbformad och ballonglik, rödaktig till färgen och har tunna väggar. Den blir upp till 3,5 centimeter lång. Fröna blir 1 till 1,5 millimeter långa och 1 millimeter bred.

E. islayensis anses vara nära hotad och är upptagen på rödlistan.[3]

Bilder

  • Blommor och frukt.

  • De ballonglika rosa frukterna är täckta av vit ull.

Underarter

E. islayensis ssp. grandis
E. islayensis ssp. omasensis

Synonymer

På grund av att arten har ett relativt stort utbredningsområde och kan variera väldigt mycket till utseendet så har många arter beskrivits genom åren, arter som senare visade sig vara en och samma. Dessa räknas numer som synonymer till arten.

Lista med synonymer [4]  
Echinocactus islayensis C.F.Först. 1861
Islaya islayensis (C.F.Först.) Backeb. 1934
Neoporteria islayensis (C.F.Först.) Donald & G.D.Rowley 1966
Echinocactus molendensis Vaupel 1913
Islaya molendensis (Vaupel) Backeb. 1935
Islaya minor Backeb. 1934
Islaya bicolor Akers & Buin. 1951
Neoporteria bicolor (Akers & Buining) Donald & G.D.Rowley 1966
Islaya brevicylindrica Rauh & Backeb. 1957
Islaya copiapoides Rauh & Backeb. 1957
Islaya grandiflorens Rauh & Backeb. 1957
Islaya paucispina Rauh & Backeb. 1957
Islaya paucispinosa Rauh & Backeb. 1957
Islaya krainziana F.Ritter 1963
Neoporteria krainziana (F.Ritter) Donald & G.D.Rowley 1966
Islaya divaricatiflora F.Ritter 1964
Islaya flavida F.Ritter 1981
Islaya maritima F.Ritter 1981
Islaya minuscule F.Ritter 1981
Islaya unguispina F.Ritter 1981

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - ulltrattkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 109. ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Cáceres, F., Pinto, R., Ostalaza, C. & Roque, J. 2013. Eriosyce islayensis. In: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 16 August 2013.
  4. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 539. ISBN 0-88192-498-9. Libris.