Eriosyce islayensis ssp. grandis
| Eriosyce islayensis ssp. grandis (Rauh & Backeb.) G.J.Charles 2003 | |
| |
| Eriosyce islayensis ssp. islayensis | |
| Art | E. islayensis |
| Undergrupp | Islaya |
| Släkte | Eriosyce |
| Tribus | Notocacteae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
| Status enligt rödlista: nära hotad | |
| |
Eriosyce islayensis ssp. grandis är en underart till ulltrattkaktusen i trattkaktussläktet, undergrupp Islaya och har sin naturliga utbredning från den chilenska regionen Tarapacá i söder till de peruanska regionerna Arequipa, Moquegua och Tacna i norr. [1].
Detta är en stor form som växer mer i inlandet. Den är klotformad till kort cylindrisk, 25 till 50 centimeter lång och upp till 20 centimeter i diameter. Rötterna är fibriga till formen. Själva växtkroppen är uppdelad i upp till 17 åsar. Längs randen på åsarna sitter areoler som är fyllda med tovig ull, och ur dessa utvecklas tjocka, styva taggar som kan variera mycket till utseendet. Taggarna består av 1 till 5 centraltaggar som blir 15 till 30 millimeter långa, och 8 till 15 klart radiära radiärtaggar som blir 15 till 30 millimeter långa.[2]
E. islayensis ssp. grandis blommor är blekgula och blir upp till 15 millimeter långa och 15 millimeter i diameter. Areolerna som blommorna utvecklas ur har en tät tovig ull och rödaktiga borststrån. Frukten är klubbformad och ballonglik, rödaktig till färgen och har tunna väggar. Den blir 2 till 4 centimeter lång. Fröna blir 1 till 1,5 millimeter långa och 1 millimeter bred.
E. islayensis anses vara nära hotad och är upptagen på rödlistan.[3]
Blommor och frukt (Islaya molendensis)
De ballonglika rosa frukterna är täckta av vit ull.
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar insamlat i Rio Majesdalen, Arequipa, på 900 till 1100 meters höjd över havet. Den samlades in av Werner Rauh 1956.[4]
Synonymer
- Islaya grandis Rauh & Backeb. 1957
Referenser
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Cáceres, F., Pinto, R., Ostalaza, C. & Roque, J. 2013. Eriosyce islayensis. In: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 16 August 2013.
- ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng). ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris.
