Kaktusväxternas utbredningsområde: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
|||
| Rad 17: | Rad 17: | ||
De flesta kaktussläkten växer antingen i Syd- eller Nordamerika, men det tropiska släktena ''[[Harrisia]]'', ''[[Hylocereus]]'', ''[[Melocactus]]'', ''[[Pereskia]]'', ''[[Pilosocereus]]'' och ''[[Rhipsalis]]'' finns på båda kontinenterna, men med fokus runt ekvatorn. Släktet ''[[Mammillaria]]'' tillhör undantaget då det är ett ökensläkte och återfinnas ändå på båda kontinenterna och i Västindien, men de flesta av de 232 arterna har dock sitt naturliga utbredningsområde i Mexiko. | De flesta kaktussläkten växer antingen i Syd- eller Nordamerika, men det tropiska släktena ''[[Harrisia]]'', ''[[Hylocereus]]'', ''[[Melocactus]]'', ''[[Pereskia]]'', ''[[Pilosocereus]]'' och ''[[Rhipsalis]]'' finns på båda kontinenterna, men med fokus runt ekvatorn. Släktet ''[[Mammillaria]]'' tillhör undantaget då det är ett ökensläkte och återfinnas ändå på båda kontinenterna och i Västindien, men de flesta av de 232 arterna har dock sitt naturliga utbredningsområde i Mexiko. | ||
Det finns tre stora områden där den stora mångfalden av kaktusar har sin utbredning, både till antal, arter och släkten. Det norra området ligger i Mexiko samt de torra områdena i [[sydvästra USA|sydvästra-]] och [[södra centrala USA]], där släkten från [[tribus]] [[Cacteae]] och [[Pachycereeae]] återfinns. De två andra områden med den största mångfalden ligger i Sydamerika. Det ena av dem ligger i [[västra Sydamerika|västra-]] och [[södra Sydamerika]] och är ett torrt och halvtorrt område i sydvästra Anderna, där delar av [[Argentina]], [[Bolivia]], [[Chile]] och [[Peru]] ingår. Det finns huvudsakligen tre tribus representerade där och dessa är [[Browningieae]], [[Notocacteae]] och [[Trichocereeae]]. Det tredje området med en stor mångfald återfinns i [[nordöstra Brasilien|nordöstra-]] och [[sydöstra Brasilien]], där [[ekoregioner]]na [[caatinga]] och [[Campos Rupestres bergssavann]] ligger. Tribus [[Cereeae]] har den största mångfalden i detta område. | Det finns tre stora områden där den stora mångfalden av kaktusar har sin utbredning, både till antal, arter och släkten. Det norra området ligger i [[Mexiko]] samt de torra områdena i [[sydvästra USA|sydvästra-]] och [[södra centrala USA]], där släkten från [[tribus]] [[Cacteae]] och [[Pachycereeae]] återfinns. De två andra områden med den största mångfalden ligger i Sydamerika. Det ena av dem ligger i [[västra Sydamerika|västra-]] och [[södra Sydamerika]] och är ett torrt och halvtorrt område i sydvästra Anderna, där delar av [[Argentina]], [[Bolivia]], [[Chile]] och [[Peru]] ingår. Det finns huvudsakligen tre tribus representerade där och dessa är [[Browningieae]], [[Notocacteae]] och [[Trichocereeae]]. Det tredje området med en stor mångfald återfinns i [[nordöstra Brasilien|nordöstra-]] och [[sydöstra Brasilien]], där [[ekoregioner]]na [[caatinga]] och [[Campos Rupestres bergssavann]] ligger. Tribus [[Cereeae]] har den största mångfalden i detta område. | ||
Tropiska [[epifyter]] har två huvudsakliga områden som de flesta arter har som sitt utbredningsområde. Ett av dem ligger i de centralamerikanska skogarna, där de flesta arterna tillhör tribus [[Hylocereeae]]. Det andra området återfinns i [[sydöstra Brasilien]]s [[regnskog]]ar nära [[Atlanten]], med delar i [[Bolivia]], där det finns en stor koncentration av arter i tribus [[Rhipsalideae]].<ref>{{bokref/TCF|sid=39-41}}</ref> | Tropiska [[epifyter]] har två huvudsakliga områden som de flesta arter har som sitt utbredningsområde. Ett av dem ligger i de centralamerikanska skogarna, där de flesta arterna tillhör tribus [[Hylocereeae]]. Det andra området återfinns i [[sydöstra Brasilien]]s [[regnskog]]ar nära [[Atlanten]], med delar i [[Bolivia]], där det finns en stor koncentration av arter i tribus [[Rhipsalideae]].<ref>{{bokref/TCF|sid=39-41}}</ref> | ||
== Spridning == | == Spridning == | ||
Det finns ett antal arter från [[underfamilj]]en [[Cactoideae]] och ett flertal arter av ''[[Opuntia]]'' som av olika anledningar har planterats i länder runt om i världen och där blivit [[naturaliserad]]e. Numer kan dessa arter återfinnas i [[Medelhavsområdet]], [[Afrika]], [[Asien]] och [[Australien]]. Vissa av dem trivs så bra att det har blivit en [[invaderande art]], där bland annat ''[[Opuntia stricta]]'' tillhör topp 100 av de mest problematiska. | Det finns ett antal arter från [[underfamilj]]en [[Cactoideae]] och ett flertal arter av ''[[Opuntia]]'' som av olika anledningar har planterats i länder runt om i världen och där blivit [[naturaliserad]]e. Numer kan dessa arter återfinnas i [[Medelhavsområdet]], [[Afrika]], [[Asien]] och [[Australien]]. Vissa av dem trivs så bra att det har blivit en [[invaderande art]], där bland annat ''[[Opuntia stricta]]'' tillhör topp 100 av de mest problematiska. | ||
Versionen från 10 augusti 2013 kl. 19.35
Kaktusväxternas utbredningsområde med den största mångfalden är den gamla världen eller Amerika. Undantaget är Rhipsalis baccifera som även har sitt naturliga utbredningsområde till tropiska områden i Afrika och Sri Lanka. Den har förmodligen spridits dit med flyttfåglars hjälp.[1]
Kaktusväxter kan återfinnas från 56° nordlig breddgrad i British Columbia och Alberta, till 50° sydlig breddgrad i den argentinska delen av Patagonien. Och det är arter från underfamiljen Opuntioideae som återfinns på alla typer av extremer, såsom nordligast, sydligast, högsta samt lägsta höjd. Opuntia fragilis är den art som växer mest nordligt, och Maihueniopsis darwinii tillsammans med Maihuenia patagonica och Pterocactus australis är de som växer på den mest sydliga platsen. Opuntia galapageia återfinns från havsnivå på Galapagosöarna och Austrocylindropuntia floccosa på 4500 meters höjd i Anderna.
Fågelmat
Det växter kaktusar från öst- till västkusten i Nordamerika, vidare genom Västindien. De utbreder sig från öst- till västkusten i Sydamerika, till och med från 450 kilometer öster om den sydamerikanska kontinenten på ön Fernando de Noronha som tillhör Brasilien, till 1000 kilometer väster om kontinenten på Galapagosöarna som tillhör Ecuador.
Mångfald
De flesta kaktussläkten växer antingen i Syd- eller Nordamerika, men det tropiska släktena Harrisia, Hylocereus, Melocactus, Pereskia, Pilosocereus och Rhipsalis finns på båda kontinenterna, men med fokus runt ekvatorn. Släktet Mammillaria tillhör undantaget då det är ett ökensläkte och återfinnas ändå på båda kontinenterna och i Västindien, men de flesta av de 232 arterna har dock sitt naturliga utbredningsområde i Mexiko.
Det finns tre stora områden där den stora mångfalden av kaktusar har sin utbredning, både till antal, arter och släkten. Det norra området ligger i Mexiko samt de torra områdena i sydvästra- och södra centrala USA, där släkten från tribus Cacteae och Pachycereeae återfinns. De två andra områden med den största mångfalden ligger i Sydamerika. Det ena av dem ligger i västra- och södra Sydamerika och är ett torrt och halvtorrt område i sydvästra Anderna, där delar av Argentina, Bolivia, Chile och Peru ingår. Det finns huvudsakligen tre tribus representerade där och dessa är Browningieae, Notocacteae och Trichocereeae. Det tredje området med en stor mångfald återfinns i nordöstra- och sydöstra Brasilien, där ekoregionerna caatinga och Campos Rupestres bergssavann ligger. Tribus Cereeae har den största mångfalden i detta område.
Tropiska epifyter har två huvudsakliga områden som de flesta arter har som sitt utbredningsområde. Ett av dem ligger i de centralamerikanska skogarna, där de flesta arterna tillhör tribus Hylocereeae. Det andra området återfinns i sydöstra Brasiliens regnskogar nära Atlanten, med delar i Bolivia, där det finns en stor koncentration av arter i tribus Rhipsalideae.[2]
Spridning
Det finns ett antal arter från underfamiljen Cactoideae och ett flertal arter av Opuntia som av olika anledningar har planterats i länder runt om i världen och där blivit naturaliserade. Numer kan dessa arter återfinnas i Medelhavsområdet, Afrika, Asien och Australien. Vissa av dem trivs så bra att det har blivit en invaderande art, där bland annat Opuntia stricta tillhör topp 100 av de mest problematiska.
