Kaktusväxternas utbredningsområde

Från Plantae
Cactaceae distrib kz plus arrow.jpg

Kaktusväxternas utbredningsområde med den största mångfalden är den nya världen eller Amerika. Undantaget är Rhipsalis baccifera som även har sitt naturliga utbredningsområde till tropiska områden i Afrika och Sri Lanka. Den har förmodligen spridits dit med flyttfåglars hjälp.[1]

Kaktusväxter kan återfinnas från 56° nordlig breddgrad i British Columbia och Alberta, till 50° sydlig breddgrad i den argentinska delen av Patagonien. Och det är arter från underfamiljen Opuntioideae som återfinns på alla typer av extremer, såsom nordligast, sydligast, högsta samt lägsta höjd. Opuntia fragilis är den art som växer mest nordligt, och Maihueniopsis darwinii tillsammans med Maihuenia patagonica och Pterocactus australis är de som växer på den mest sydliga platsen. Opuntia galapageia återfinns från havsnivå på Galapagosöarna och Austrocylindropuntia floccosa på 4500 meters höjd i Anderna.

Det växter kaktusar från öst- till västkusten i Nordamerika och vidare genom Västindien. De utbreder sig från öst- till västkusten i Sydamerika, till och med från 450 kilometer öster om den sydamerikanska kontinenten på ön Fernando de Noronha som tillhör Brasilien, till 1000 kilometer väster om kontinenten på Galapagosöarna som tillhör Ecuador.

Mångfald

De flesta kaktussläkten växer antingen i Syd- eller Nordamerika, men de tropiska släktena Harrisia, Hylocereus, Melocactus, Pereskia, Pilosocereus och Rhipsalis finns på båda kontinenterna, men med fokus runt ekvatorn. Släktet Mammillaria tillhör undantaget då det är ett ökensläkte och återfinns ändå på båda kontinenterna och i Västindien, men de flesta av de 232 arterna har dock sitt naturliga utbredningsområde i Mexiko.

Det finns tre stora områden där den stora mångfalden av kaktusar har sin utbredning, både till antal, arter och släkten. Det norra området ligger i Mexiko samt de torra områdena i sydvästra och södra centrala USA, där släkten från tribus Cacteae och Pachycereeae återfinns. De två andra områdena med den största mångfalden ligger i Sydamerika. Det ena av dem ligger i västra och södra Sydamerika och är ett torrt och halvtorrt område i sydvästra Anderna, där delar av Argentina, Bolivia, Chile och Peru ingår. Det finns huvudsakligen tre tribus representerade där och dessa är Browningieae, Notocacteae och Trichocereeae. Det tredje området med en stor mångfald återfinns i nordöstra och sydöstra Brasilien, där ekoregionerna caatinga och Campo rupestres bergssavann ligger. Tribus Cereeae har den största mångfalden i detta område.

Tropiska epifyter har två huvudsakliga områden där de flesta arter har sitt utbredningsområde. Ett av dem ligger i de centralamerikanska skogarna, där de flesta arterna tillhör tribus Hylocereeae. Det andra området återfinns i sydöstra Brasiliens regnskogar nära Atlanten, med delar i Bolivia, där det finns en stor koncentration av arter i tribus Rhipsalideae.[2]

Spridning

Det finns ett antal arter från underfamiljen Cactoideae och ett flertal arter av Opuntia som av olika anledningar har planterats i länder runt om i världen och där blivit naturaliserade. Numer kan dessa arter återfinnas i medelhavsområdet, Afrika, Asien och Australien. Vissa av dem trivs så bra att de har blivit invaderande arter, där bland annat Opuntia stricta tillhör topp 100 av de mest problematiska.

Referenser

  1. ^ E.F.Anderson sid 611
  2. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 39-41. ISBN 0-88192-498-9. Libris.