Kaktusväxternas utbredningsområde: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Helena (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Cactaceae distrib kz plus arrow.jpg|500px|right]] | [[Fil:Cactaceae distrib kz plus arrow.jpg|500px|right]] | ||
'''Kaktusväxternas utbredningsområde''' med den största mångfalden är ''den | '''Kaktusväxternas utbredningsområde''' med den största mångfalden är ''den nya världen'' eller [[Amerika]]. Undantaget är ''[[Rhipsalis baccifera]]'' som även har sitt naturliga utbredningsområde till tropiska områden i [[Afrika]] och [[Sri Lanka]]. Den har förmodligen spridits dit med flyttfåglars hjälp.<ref>[[Edward Frederick Anderson|E.F.Anderson]] sid 611</ref> | ||
[[Kaktusväxter]] kan återfinnas från 56° nordlig breddgrad i [[British Columbia]] och [[Alberta (provins)|Alberta]], till 50° sydlig breddgrad i den [[argentinska]] delen av [[Patagonien]]. Och det är arter från [[underfamilj]]en [[Opuntioideae]] som återfinns på alla typer av extremer, såsom nordligast, sydligast, högsta samt lägsta höjd. ''[[Opuntia fragilis]]'' är den art som växer mest nordligt, och ''[[Maihueniopsis darwinii]]'' tillsammans med ''[[Maihuenia patagonica]]'' och ''[[Pterocactus australis]]'' är de som växer på den mest sydliga platsen. ''[[Opuntia galapageia]]'' återfinns från havsnivå på [[Galapagosöarna]] och ''[[Austrocylindropuntia floccosa]]'' på 4500 meters höjd i [[Anderna]]. | [[Kaktusväxter]] kan återfinnas från 56° nordlig breddgrad i [[British Columbia]] och [[Alberta (provins)|Alberta]], till 50° sydlig breddgrad i den [[argentinska]] delen av [[Patagonien]]. Och det är arter från [[underfamilj]]en [[Opuntioideae]] som återfinns på alla typer av extremer, såsom nordligast, sydligast, högsta samt lägsta höjd. ''[[Opuntia fragilis]]'' är den art som växer mest nordligt, och ''[[Maihueniopsis darwinii]]'' tillsammans med ''[[Maihuenia patagonica]]'' och ''[[Pterocactus australis]]'' är de som växer på den mest sydliga platsen. ''[[Opuntia galapageia]]'' återfinns från havsnivå på [[Galapagosöarna]] och ''[[Austrocylindropuntia floccosa]]'' på 4500 meters höjd i [[Anderna]]. | ||
| Rad 13: | Rad 13: | ||
File:Austrocylindropuntia floccosa.jpg|''[[Austrocylindropuntia floccosa]]'' | File:Austrocylindropuntia floccosa.jpg|''[[Austrocylindropuntia floccosa]]'' | ||
</gallery> | </gallery> | ||
Det växter kaktusar från öst- till västkusten i [[Nordamerika]] | Det växter kaktusar från öst- till västkusten i [[Nordamerika]] och vidare genom [[Västindien]]. De utbreder sig från öst- till västkusten i [[Sydamerika]], till och med från 450 kilometer öster om den sydamerikanska kontinenten på ön [[Fernando de Noronha]] som tillhör [[Brasilien]], till 1000 kilometer väster om kontinenten på [[Galapagosöarna]] som tillhör [[Ecuador]]. | ||
== Mångfald == | == Mångfald == | ||
De flesta kaktussläkten växer antingen i Syd- eller Nordamerika, men | De flesta kaktussläkten växer antingen i Syd- eller Nordamerika, men de tropiska släktena ''[[Harrisia]]'', ''[[Hylocereus]]'', ''[[Melocactus]]'', ''[[Pereskia]]'', ''[[Pilosocereus]]'' och ''[[Rhipsalis]]'' finns på båda kontinenterna, men med fokus runt ekvatorn. Släktet ''[[Mammillaria]]'' tillhör undantaget då det är ett ökensläkte och återfinns ändå på båda kontinenterna och i Västindien, men de flesta av de 232 arterna har dock sitt naturliga utbredningsområde i Mexiko. | ||
Det finns tre stora områden där den stora mångfalden av kaktusar har sin utbredning, både till antal, arter och släkten. Det norra området ligger i [[Mexiko]] samt de torra områdena i [[sydvästra USA|sydvästra | Det finns tre stora områden där den stora mångfalden av kaktusar har sin utbredning, både till antal, arter och släkten. Det norra området ligger i [[Mexiko]] samt de torra områdena i [[sydvästra USA|sydvästra]] och [[södra centrala USA]], där släkten från [[tribus]] [[Cacteae]] och [[Pachycereeae]] återfinns. De två andra områdena med den största mångfalden ligger i Sydamerika. Det ena av dem ligger i [[västra Sydamerika|västra]] och [[södra Sydamerika]] och är ett torrt och halvtorrt område i sydvästra Anderna, där delar av [[Argentina]], [[Bolivia]], [[Chile]] och [[Peru]] ingår. Det finns huvudsakligen tre tribus representerade där och dessa är [[Browningieae]], [[Notocacteae]] och [[Trichocereeae]]. Det tredje området med en stor mångfald återfinns i [[nordöstra Brasilien|nordöstra]] och [[sydöstra Brasilien]], där [[ekoregioner]]na [[caatinga]] och [[Campos Rupestres bergssavann]] ligger. Tribus [[Cereeae]] har den största mångfalden i detta område. | ||
Tropiska [[epifyter]] har två huvudsakliga områden | Tropiska [[epifyter]] har två huvudsakliga områden där de flesta arter har sitt utbredningsområde. Ett av dem ligger i de centralamerikanska skogarna, där de flesta arterna tillhör tribus [[Hylocereeae]]. Det andra området återfinns i [[sydöstra Brasilien]]s [[regnskog]]ar nära [[Atlanten]], med delar i [[Bolivia]], där det finns en stor koncentration av arter i tribus [[Rhipsalideae]].<ref>{{bokref/TCF|sid=39-41}}</ref> | ||
== Spridning == | == Spridning == | ||
Det finns ett antal arter från [[underfamilj]]en [[Cactoideae]] och ett flertal arter av ''[[Opuntia]]'' som av olika anledningar har planterats i länder runt om i världen och där blivit [[naturaliserad]]e. Numer kan dessa arter återfinnas i [[ | Det finns ett antal arter från [[underfamilj]]en [[Cactoideae]] och ett flertal arter av ''[[Opuntia]]'' som av olika anledningar har planterats i länder runt om i världen och där blivit [[naturaliserad]]e. Numer kan dessa arter återfinnas i [[medelhavsområdet]], [[Afrika]], [[Asien]] och [[Australien]]. Vissa av dem trivs så bra att de har blivit [[invaderande arter]], där bland annat ''[[Opuntia stricta]]'' tillhör topp 100 av de mest problematiska. | ||
== Referenser == | == Referenser == | ||
Versionen från 26 oktober 2013 kl. 18.31
Kaktusväxternas utbredningsområde med den största mångfalden är den nya världen eller Amerika. Undantaget är Rhipsalis baccifera som även har sitt naturliga utbredningsområde till tropiska områden i Afrika och Sri Lanka. Den har förmodligen spridits dit med flyttfåglars hjälp.[1]
Kaktusväxter kan återfinnas från 56° nordlig breddgrad i British Columbia och Alberta, till 50° sydlig breddgrad i den argentinska delen av Patagonien. Och det är arter från underfamiljen Opuntioideae som återfinns på alla typer av extremer, såsom nordligast, sydligast, högsta samt lägsta höjd. Opuntia fragilis är den art som växer mest nordligt, och Maihueniopsis darwinii tillsammans med Maihuenia patagonica och Pterocactus australis är de som växer på den mest sydliga platsen. Opuntia galapageia återfinns från havsnivå på Galapagosöarna och Austrocylindropuntia floccosa på 4500 meters höjd i Anderna.
Fågelmat
Det växter kaktusar från öst- till västkusten i Nordamerika och vidare genom Västindien. De utbreder sig från öst- till västkusten i Sydamerika, till och med från 450 kilometer öster om den sydamerikanska kontinenten på ön Fernando de Noronha som tillhör Brasilien, till 1000 kilometer väster om kontinenten på Galapagosöarna som tillhör Ecuador.
Mångfald
De flesta kaktussläkten växer antingen i Syd- eller Nordamerika, men de tropiska släktena Harrisia, Hylocereus, Melocactus, Pereskia, Pilosocereus och Rhipsalis finns på båda kontinenterna, men med fokus runt ekvatorn. Släktet Mammillaria tillhör undantaget då det är ett ökensläkte och återfinns ändå på båda kontinenterna och i Västindien, men de flesta av de 232 arterna har dock sitt naturliga utbredningsområde i Mexiko.
Det finns tre stora områden där den stora mångfalden av kaktusar har sin utbredning, både till antal, arter och släkten. Det norra området ligger i Mexiko samt de torra områdena i sydvästra och södra centrala USA, där släkten från tribus Cacteae och Pachycereeae återfinns. De två andra områdena med den största mångfalden ligger i Sydamerika. Det ena av dem ligger i västra och södra Sydamerika och är ett torrt och halvtorrt område i sydvästra Anderna, där delar av Argentina, Bolivia, Chile och Peru ingår. Det finns huvudsakligen tre tribus representerade där och dessa är Browningieae, Notocacteae och Trichocereeae. Det tredje området med en stor mångfald återfinns i nordöstra och sydöstra Brasilien, där ekoregionerna caatinga och Campos Rupestres bergssavann ligger. Tribus Cereeae har den största mångfalden i detta område.
Tropiska epifyter har två huvudsakliga områden där de flesta arter har sitt utbredningsområde. Ett av dem ligger i de centralamerikanska skogarna, där de flesta arterna tillhör tribus Hylocereeae. Det andra området återfinns i sydöstra Brasiliens regnskogar nära Atlanten, med delar i Bolivia, där det finns en stor koncentration av arter i tribus Rhipsalideae.[2]
Spridning
Det finns ett antal arter från underfamiljen Cactoideae och ett flertal arter av Opuntia som av olika anledningar har planterats i länder runt om i världen och där blivit naturaliserade. Numer kan dessa arter återfinnas i medelhavsområdet, Afrika, Asien och Australien. Vissa av dem trivs så bra att de har blivit invaderande arter, där bland annat Opuntia stricta tillhör topp 100 av de mest problematiska.
