Kaktusväxternas utbredningsområde: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:Cactaceae distrib kz plus arrow.jpg|500px|right]]
[[Fil:Cactaceae distrib kz plus arrow.jpg|500px|right]]
'''Kaktusväxterna utbredningsområde''' med den största mångfalden är ''den gamla världen'' eller [[Amerika]]. Undantaget är ''[[Rhipsalis baccifera]]'' som även har sitt naturliga utbredningsområde till tropiska områden i [[Afrika]] och [[Sri Lanka]]. Den har förmodligen spridits dit med flyttfåglars hjälp.<ref>[[Edward Frederick Anderson|E.F.Anderson]] sid 611</ref>  
'''Kaktusväxternas utbredningsområde''' med den största mångfalden är ''den gamla världen'' eller [[Amerika]]. Undantaget är ''[[Rhipsalis baccifera]]'' som även har sitt naturliga utbredningsområde till tropiska områden i [[Afrika]] och [[Sri Lanka]]. Den har förmodligen spridits dit med flyttfåglars hjälp.<ref>[[Edward Frederick Anderson|E.F.Anderson]] sid 611</ref>  


[[Kaktusväxter]]nas utbredningsområde är från 56° nordlig breddgrad i [[British Columbia]] och [[Alberta (provins)|Alberta]], till 50° sydlig breddgrad i den [[argentinska]] delen av [[Patagonien]]. Och det är arter från [[underfamilj]]en [[Opuntioideae]] som återfinns på alla typer av extremer, såsom nordligast, sydligast, högsta samt lägsta höjd. ''[[Opuntia fragilis]]'' är den art som växer mest nordligt, och ''[[Maihueniopsis darwinii]]'' tillsammans med ''[[Maihuenia patagonica]]'' och ''[[Pterocactus australis]]'' är de som växer på den mest sydliga platsen. ''[[Opuntia galapageia]]'' återfinns från havsnivå på [[Galapagosöarna]] och ''[[Austrocylindropuntia floccosa]]'' på 4500 meters höjd i [[Anderna]].
[[Kaktusväxter]]nas utbredningsområde är från 56° nordlig breddgrad i [[British Columbia]] och [[Alberta (provins)|Alberta]], till 50° sydlig breddgrad i den [[argentinska]] delen av [[Patagonien]]. Och det är arter från [[underfamilj]]en [[Opuntioideae]] som återfinns på alla typer av extremer, såsom nordligast, sydligast, högsta samt lägsta höjd. ''[[Opuntia fragilis]]'' är den art som växer mest nordligt, och ''[[Maihueniopsis darwinii]]'' tillsammans med ''[[Maihuenia patagonica]]'' och ''[[Pterocactus australis]]'' är de som växer på den mest sydliga platsen. ''[[Opuntia galapageia]]'' återfinns från havsnivå på [[Galapagosöarna]] och ''[[Austrocylindropuntia floccosa]]'' på 4500 meters höjd i [[Anderna]].

Versionen från 9 augusti 2013 kl. 15.08

Cactaceae distrib kz plus arrow.jpg

Kaktusväxternas utbredningsområde med den största mångfalden är den gamla världen eller Amerika. Undantaget är Rhipsalis baccifera som även har sitt naturliga utbredningsområde till tropiska områden i Afrika och Sri Lanka. Den har förmodligen spridits dit med flyttfåglars hjälp.[1]

Kaktusväxternas utbredningsområde är från 56° nordlig breddgrad i British Columbia och Alberta, till 50° sydlig breddgrad i den argentinska delen av Patagonien. Och det är arter från underfamiljen Opuntioideae som återfinns på alla typer av extremer, såsom nordligast, sydligast, högsta samt lägsta höjd. Opuntia fragilis är den art som växer mest nordligt, och Maihueniopsis darwinii tillsammans med Maihuenia patagonica och Pterocactus australis är de som växer på den mest sydliga platsen. Opuntia galapageia återfinns från havsnivå på Galapagosöarna och Austrocylindropuntia floccosa på 4500 meters höjd i Anderna.

Det växter kaktusar från öst- till västkusten i Nordamerika, vidare genom Västindien. De utbreder sig från öst- till västkusten i Sydamerika, till och med från 450 kilometer öster om den sydamerikanska kontinenten på ön Fernando de Noronha som tillhör Brasilien, till 1000 kilometer väster om kontinenten på Galapagosöarna som tillhör Ecuador.

Mångfald

De flesta kaktussläkten växer antingen i Syd- eller Nordamerika, men det tropiska släktena Harrisia, Hylocereus, Melocactus, Pereskia, Pilosocereus och Rhipsalis finns på båda kontinenterna, men med fokus runt ekvatorn. Släktet Mammillaria tillhör undantaget då det är ett ökensläkte och återfinnas ändå på båda kontinenterna och i Västindien, men de flesta av de 232 arterna har dock sitt naturliga utbredningsområde i Mexiko.

Det finns tre stora områden där den stora mångfalden av kaktusar har sin utbredning, både till antal, arter och släkten. Det norra området ligger i Mexiko samt de torra områdena i sydvästra- och södra centrala USA, där släkten från tribus Cacteae och Pachycereeae återfinns. De två andra områden med den största mångfalden ligger i Sydamerika. Det ena av dem ligger i västra- och södra Sydamerika och är ett torrt och halvtorrt område i sydvästra Anderna, där delar av Argentina, Bolivia, Chile och Peru ingår. Det finns huvudsakligen tre tribus representerade där och dessa är Browningieae, Notocacteae och Trichocereeae. Det tredje området med en stor mångfald återfinns i nordöstra- och sydöstra Brasilien, där ekoregionerna caatinga och Campos Rupestres bergssavann ligger. Tribus Cereeae har den största mångfalden i detta område.

Tropiska epifyter har två huvudsakliga områden som de flesta arter har som sitt utbredningsområde. Ett av dem ligger i de centralamerikanska skogarna, där de flesta arterna tillhör tribus Hylocereeae. Det andra området återfinns i sydöstra Brasiliens regnskogar nära Atlanten, med delar i Bolivia, där det finns en stor koncentration av arter i tribus Rhipsalideae.[2]

Spridning

Det finns ett antal arter från underfamiljen Cactoideae och ett flertal arter av Opuntia som av olika anledningar har planterats i länder runt om i världen och där blivit naturaliserade. Numer kan dessa arter återfinnas i Medelhavsområdet, Afrika, Asien och Australien. Vissa av dem trivs så bra att det har blivit en invaderande art, där bland annat Opuntia stricta tillhör topp 100 av de mest problematiska.

Referenser

  1. ^ E.F.Anderson sid 611
  2. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 39-41. ISBN 0-88192-498-9. Libris.