Soehrensia
| Soehrensia Backeb. 1938 Soehrensiasläktet * | |
| |
| Typart S. bruchii | |
| Tribus | Trichocereeae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Soehrensiasläktet ingår i familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i västra Sydamerika och södra Sydamerika. De har sitt habitat längs busk- och gräslandskap på höjder från 1700 till 3500 meter över havet. Släktet består av cirka 25 arter.
Arterna i soehrensiasläktet är vanligtvis solitärväxande, men ibland även tuvbildande. Stammen är klotformad och blir 20 till 50 centimeter i diameter, men blir mer cylindrisk över tiden och kan bli upp till 2 meter hög. Stammen är uppdelad i 15 till 50 åsar, tydliga men låga, och mer eller mindre uppdelade i vårtor. Längs åsarna sitter areoler som är fyllda med vit till brun ull. Ur areolen utvecklas flertalet taggar som spretar och är gulaktiga eller brunaktiga. Taggarna består av 2 till 4 centraltaggar och 8 till 10 radiärtaggar. Blomman, som utvecklas likt en ring runt toppen, är röd, orange, gul, vit eller rosa.
Arter
|
|
Synonymer
- Helianthocereus Backeb. 1949
- Megalobivia Y.Itô 1950, nom. inval.
Systematik
Typart för släktet är S. bruchii. Det vetenskapliga namnet Soehrensia fick släktet av Curt Backeberg för att hedra Johannes Söhrens (-1934), en tysk botaniker. Släktet beskrevs för första gången 1938 i Blatter für Kakteenforschung av Backeberg och innehöll då tre arter. Genom åren tillkom några arter.
Fröstudier utförda av Heimo Friedrich 1974 och en ytterligare studie 1983, men då tillsammans med Wolfgang Glaetzle, påvisade att släktena Helianthocereus, Hymenorebutia, Pseudolobivia, Soehrensia och Trichocereus borde slås ihop med släktet Echinopsis, en slutsats som mottogs på bred front. Gordon Rowley visade i en studie 1974 att det inte fanns någon större skillnad mellan blommorna och frukten i alla dessa tidigare släkten. Han tycket även att den enda riktiga skillnaden mellan Lobivia och Echinopsis var att Lobivia hade något hårigare blommor och frukt. Alla dessa släkten slogs ihop och blev ett.
Boris O. Schlumpberger bedrev under flera år en djupgående DNA-studie som omfattade hela familjen kaktusväxter, vilket medförde en hel del förändringar. I utgåvan av Cactaceae Systematics Initiatives 28:30 år 2012 publicerades ett resultat gällande släktet Echinopsis vilket visade att det borde delas upp. Släktet Soehrensia återupplivades, men innehåller numer endast två av de ursprungliga arterna och en blev underart.
Referenser
- Cactaceae Systematics Initiatives: Bulletin of the International Cactaceae Systematics Group. England. vol. 9+: Jun 2000+, ISSN 1470-9805
- Backeberg, Curt: Blatter für Kakteenforschung. Bulletin of Cactus Research. Publicaties voor Cactusstudie., Volksdorf, Hamburg 1938 (ger eng).
- Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2022-12-07.
- IPNI (2022). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2022-12-07].
- Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.
- * Inget officiellt svenskt namn ännu.
