Eriosyce aurata
Eriosyce aurata (Pfeiff.) Backeb. 1937 Guldtrattkaktus[1] | |
Från habitat nära gruvan Algarrobo, Domeyko, norr om La Serena | |
Undergrupp | Eriosyce |
Släkte | Eriosyce |
Tribus | Notocacteae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Guldtrattkaktus är den största arten i trattkaktussläktet och blir från 12 till 50 centimeter i diameter. Den är en av två som tillhör undergrupp Eriosyce.
Hela plantan är formligen täckt av gyllengula till benvita taggar och det är svårt att se själva ytan, dessutom är toppen ibland täckt av en kort tät ull. Under detta virrvarr av taggar så är den i alla fall uppdelad i 24 till 42 åsar som är 1,5 till 2 centimeter höga. Längs randen av dessa åsar sitter areoler och ur dessa utvecklas taggarna. Taggarna består av 4 till 8 kraftiga centraltaggar som blir upp till 4,5 centimeter långa. I en ring runt dessa sitter 12 till 16 lika kraftiga radiärtaggar som blir upp till 4 centimeter långa.[2]
Guldtrattkaktusens blommor är gula till röda, blir 3 till 3,5 centimeter långa och 2,2 centimeter i diameter. Hypanthium har små eller stora fjäll och längsgående borststrån som blir upp till 15 millimeter långa. Den rosa till krämfärgade pistillen är 13 till 16 millimeter lång och 1,5 till 2 millimeter tjock. Märket är 10 till 14 millimeter långt och 2 till 4 millimeter tjocka spröt. Frukten är täckt av tät vit ull, men under den är den grön. Den blir 4 centimeter lång och 2 centimeter i diameter. Då frukten är mogen bildas små öppningar vid basen av frukten där fröna sedan sprids ut. Fröna är 1,9 till 3 millimeter stora.[3]
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in vid Aconcaguaflodens dalgång, i den chilenska regionen Valparaíso. Det var Dr. Thomas Bridges som hittade plantan någon gång under 1840-talet.
På relativt hög höjd i de chilenska Anderna har guldtrattkaktusen sin naturliga växtplats. Från 28 till 33 grader sydlig bredd, på 1800 meters höjd, finns de vilda bestånden. Visserligen finns det något område nära hamnstaden Coquimbo i regionen Coquimbo där de växer så långt ner som 300 meter över havet. Det vetenskapliga namnet aurata betyder gyllene eller förgylld. Det kommer från latinets aurum som betyder guld.[4]
Synonymer
|
|
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - guldtrattkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe), sid. 90. ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.