Micranthocereus streckeri

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Micranthocereus streckeri
Van Heek & Van Criek. 1986
Mörkrosa buskkaktus
Micranthocereus streckeri van Heek & van Criekinge.jpg
Undergrupp Micranthocereus
Släkte Micranthocereus
Tribus Cereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
Status enligt rödlista: akut hotad
Status iucn3.1 CR.svg

Mörkrosa buskkaktus är en art i buskkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från 800 till 1250 meter längs norra campo rupestre, väster om Seabra, i den brasilianska delstaten Bahia. Arten är bedömd som akut hotad och är upptagen på den internationella rödlistan.

Mörkrosa buskkaktus har ett buskliknande växtsätt, grenar sig från basen och blir upp till 80 centimeter hög. Stammen är kort pelarformad, ljust blågrön till grågrön som senare blir brunaktig och blir 3 till 5,5 centimeter i diameter. Stammen är uppdelad i 17 till 25 tätt sittande åsar. Längs åsarna sitter ovala areoler som är fyllda med brunaktiga ull och vitaktiga hår. Areolerna blir 2 till 3 millimeter långa och sitter upp till 5 millimeter ifrån varandra. Ur areolen utvecklas blekt gyllengula taggar. Taggarna består av 6 till 8 centraltaggar och 20 till 30 radiärtaggar. Centraltaggarna blir upp till 2,5 centimeter långa och radiärtaggarna upp till 1 centimeter.

Den fertila delen av stammen utvecklar ett cephalium som blir upp till 20 centimeter långt och 3,5 centimeter brett. Cephaliet är fyllt med gulbrunt ull som blir upp till 1,3 centimeter långt och rödbruna borststrån som blir upp till 3 centimeter långa. Ur cephaliet utvecklas tuvor av blommor som är öppna under natten. Blomman är lila, rörformad och blir upp till 5 centimeter lång samt 1 centimeter i diameter. Frukten liknar ett lila bär och blir 1 till 1,1 centimeter lång och 1 till 1,1 centimeter i diameter. Fröna är blanksvarta och blir 1,2 millimeter i diameter.

Synonymer

Austrocephalocereus streckeri (Van Heek & Van Criek.) Mottram 2014

Referenser