Glyceria notata

Glyceria notata Chevall. 1827 Skånskt mannagräs
Släkte	Glyceria
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Skånskt mannagräs är en art i mannagrässläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 3 till 14 millimeter breda samt 5 till 30 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 30 till 75 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en typisk blomställning hos många gräs som signalerar både anpassning och skönhet i funktion.

Skånskt mannagräs har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, Albanien, Algeriet, Österrike, Baltikum, Vitryssland, Belgien, Bulgarien, Burjatien, centraleuropeiska Ryssland, på Korsika, i Tjeckien och Slovakien, Danmark, på östra Egeiska öarna, i östeuropeiska Ryssland, Finland, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Grekland, Ungern, Iran, Irak, Irland, Italien, Kazakstan, Kirgizistan, på Krim, i Libanon och Syrien, Marocko, Nederländerna, norra Kaukasus, nordeuropeiska Ryssland, nordvästeuropeiska Ryssland, Norge, på Balkan, i Pakistan, Palestina, Polen, Rumänien, på Sardinien, Sicilien, i sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sverige, Schweiz, Tadzjikistan, Transkaukasus, Tunisien, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan, västra Sibirien och Xinjiang. Arten växer i fuktiga gräsmarker, vid diken, stränder och tillfälligt översvämmade marker, ofta på näringsrik jord, från havsnivå till omkring 2000 meters höjd över havet.

Synonymer

Glyceria acutiuscula H.Scholz 1995

Glyceria fluitans ssp. obtusiflora (Sond.) Čelak. 1867

Glyceria fluitans ssp. plicata Fr. 1839

Glyceria plicata (Fr.) Fr. 1843

Glyceria turcomanica Kom. 1934

Panicularia plicata (Fr.) Druce 1898

Etymologi

Det vetenskapliga namnet notata fick arten av François Fulgis Chevallier i publikationen Flore générale des environs de Paris Vol. 2 när den gavs ut 1827. Namnet notata kommer från latinets notatus, som betyder ”märkt” eller ”utmärkt”, och syftar på artens tydligt igenkännbara kännetecken i ax och småax.

Referenser

• IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-02-03].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-02-03.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-02-03].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Chevallier, François Fulgis: Flore générale des environs de Paris, selon la méthode naturelle., Paris 1826-1828 (fre). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.