Glyceria fluitans

Glyceria fluitans (L.) R.Br. 1810 Mannagräs
Släkte	Glyceria
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Mannagräs är en art i mannagrässläktet och familjen gräs. Den är en flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 3 till 10 millimeter breda samt 5 till 25 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 50 till 100 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa. Denna vippa är inte bara dekorativ — den gör det enklare för vinden att sprida pollen och frön, vilket är viktigt för gräsets fortplantning.

Mannagräs har sitt naturliga utbredningsområde i Albanien, Österrike, Baltikum, Vitryssland, Belgien, Bulgarien, centraleuropeiska Ryssland, på Korsika, i Tjeckien och Slovakien, Danmark, på östra Egeiska öarna, i östeuropeiska Ryssland, Finland, Frankrike, på Färöarna, i Tyskland, Storbritannien, Grekland, Ungern, Island, Irland, Italien, Marocko, Nederländerna, norra Kaukasus, nordeuropeiska Ryssland, nordvästeuropeiska Ryssland, Norge, på Balkan, i Polen, Portugal, Rumänien, på Sardinien, Sicilien, i sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sverige, Schweiz, Transkaukasus, Turkmenistan och Ukraina. Arten växer i vattensamlingar, långsamt rinnande floder, dammar, våtmarker och fuktiga gräsmarker, ofta med blad som delvis flyter på vattenytan. Den kan förekomma från havsnivå upp till omkring 1500 meters höjd över havet.

Synonymer

Festuca fluitans L. 1753

Glyceria denticulata Dumort. 1824

Hydrochloa fluitans (L.) Hartm. 1819

Melica fluitans (L.) Raspail 1825

Molinia fluitans (L.) Hartm. 1820

Panicularia fluitans (L.) Kuntze 1891

Poa fluitans (L.) Scop. 1771

Festucaria heisteri Fabr. ex Steud. 1840

Glyceria acuminata Schur 1866

Glyceria integra Dumort. 1824

Molinia plicata Hartm. 1843

Panicularia brachyphylla Nash 1897

Poa barrelieri Biv. 1838

 

Etymologi och systematik

Det vetenskapliga namnet fluitans fick arten av Carl von Linné i publikationen Species plantarum Vol. 1 när den gavs ut 1753. Namnet fluitans kommer från latinets fluitans som betyder ”flytande” och syftar på artens vana att växa i eller nära vatten, ofta med delar av blad eller strå flytande på ytan. Glyceria fluitans är typarten för släktet Glyceria. Det betyder att den fungerar som referensart – alla andra arter i släktet jämförs med den för att avgöra om de hör hemma i Glyceria.

Referenser

• IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-01-31].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-01-31.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-01-31].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von; Lovisa Ulrika drottning av Sverige, Montin Lars Jonasson, Wahlenberg Göran, Förberg Elof: Caroli Linnæi ... Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus, synonymis selectis, locis natalibus, secundum systema sexuale digestas.: Cum privilegio s.r. m:tis Sueciæ & s.r. m:tis polonicæ. Poloniæ ac electoris Saxon. Holmiæ, impensis Laurentii Salvii., Salvius, Stockholm 1753 (lat). https://doi.org/10.5962/bhl.title.669. Libris. 
• Brown, Robert: Prodromus florae novae Hollandiae et insulae Van-Diemen., London 1810-1830 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.52309. Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.