Viola tricolor
Viola tricolor L. 1753 Styvmorsviol | |
Släkte | Viola |
Familj | Violaceae |
Ordning | Malpighiales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Styvmorsviol är en ett- eller tvåårig ört i familjen violväxter. Den vanligaste blomfärgen är en kombination av lila, gult och vitt, tre färger vilket givit den dess artepitet tricolor. De två översta kronbladen är vanligen färgstarkast (lila), de två sidoställda aningen ljusare lila eller gulvita och det nedåtriktade är mest variabelt. Det kan vara klargult, gult och vitt eller vitt och någon gång blålila. Hur färgen än varierar på det nedåtriktade kronbladet så har det alltid en liten klart gul fläck strax framför utgången till sporren. Där finns också sju svartlila streck även om dessa ibland saknas.
Styvmorsviol finns vanligen på ängsbackar, vägkanter, ruderatmark, klippavsatser eller mosstäckta låga berghällar. Där gror den under sensommaren och hösten, övervintrar och börjar sedan blomma i april. Blomningen kan vara ända till september eller oktober. Växten pollineras av framför allt fjärilar, humlor och bin.
Denna viol får lätt större och färgrikare kronblad när den hamnar på mer näringsrik mark. Detta har gjort den populär i odling, i Sverige redan från 1600-talet. Utbredningsområdet är i Europa och västra Asien. Den finns vildväxande i hela Sverige utom allra längst i norr.
Referenser
- Mossberg, Bo; Stenberg Lennart: Den nya nordiska floran, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2005 (swe). ISBN 91-46-21319-8 (inb.). Libris.
- Lindman, Carl Axel Magnus: Bilder ur Nordens flora, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1917-1926 (swe). Libris.
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - styvmorsviol - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9