Micranthocereus

Från Plantae
Version från den 1 juli 2024 kl. 04.44 av Helena (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Micranthocereus
Backeb. 1938
Buskkaktussläktet
M. albicephalus
M. albicephalus
Tribus Cereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Buskkaktussläktet tillhör familjen kaktusväxter och omfattar 13 arter. Utbredningsområdet är i norra-, nordöstra-, sydöstra- och västra centrala Brasilien.

Arter i buskkaktussläktet har ett buskliknande till pelarformat växtsätt med upprättväxande stammar och blir upp till 6 meter höga. De förblir ogrenade eller grenar sig från basen. Stammen är cylindrisk, uppdelad i 10 till 40 smala åsar och har tätt sittande taggar. Längs åsarna sitter areolerna tätt och är ofta fyllda med lång ull och borststrån. Den fertila delen av stammen kan ha ett fortsattväxande cephalium eller ej, insjunket eller ytligt och med ull och borststrån. Blommorna utvecklas oftast i knippen ur cephaliet och är rörformade. De är öppna under dagen eller natten och blir 2 till 5 centimeter långa. Hypanthium och blompip är naket, sånär som små fjäll. Frukten sticker ibland ut ur cephaliet eller är helt insjunket. Blomrester sitter ibland kvar på frukten eller faller av med tiden. Fröna är mörkbruna till blanksvarta, nästan släta men har små gropar.

Släktet är nära relaterat till Arrojadoa.

Det vetenskapliga namnet Micranthocereus är sammansatt av grekiskans micro som betyder liten, anthos som betyder blomma och cereus som betyder pelarformad.

Arter

M. albicephalus
M. alvinii
M. aureispinus
M. auriazureus - gyllenbuskkaktus
M. dolichospermaticus - stor buskkaktus
M. estevesii - solitärbuskkaktus
M. flaviflorus - flambuskkaktus
M. goebelianus
M. hofackerianus
M. polyanthus - tätblommig buskkaktus
M. purpureus - buskkaktus
M. streckeri - mörkrosa buskkaktus
M. violaciflorus
 

Synonymer

Austrocephalocereus Backeb. 1938
Mariottia Guiggi 2016
Siccobaccatus P.J.Braun & Esteves 1990

Referenser

  • Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  • Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  • Taylor, Nigel P.; Zappi Daniela C.: Cacti of Eastern Brazil, The Royal Botanic Gardens, Kew, Richmond 2004 (eng). ISBN 1842460560. 
  • Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-07-01.
  • IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-07-01].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - buskkaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9