Cereus
| Cereus Mill. 1754 Pelarkaktussläktet[1] | |
| |
| Typart C. hexagonus | |
| Tribus | Cereeae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Pelarkaktussläktet tillhör familjen kaktusväxter och innehåller 29 arter. Släktet består av pelarformade kaktusar som i vissa fall blir likt stora träd. De har sin naturliga utbredning i norra-, västra- och södra Sydamerika, samt i Brasilien och Västindien. Släktet är indelat i 4 undergrupper; Mirabella, Ebneria, Cereus och Oblongicarpi.
Arter i pelarkaktussläktet är busk- eller trädliknande, har ofta en basstam och vanligtvis många grenar. Stammen är upprättväxande eller lätt hängande, ibland uppdelad i segment och har ofta en blådaggig hud. Den är uppdelad i 3 till 14 välutvecklade åsar. Längs åsarna sitter areoler som vanligtvis är fyllda med ull men saknar hår. Ur areolen utvecklas oftast flertalet nålliknande taggar. En speciell blomzon saknas utom på C. mortensenii. Blomman är vanligtvis vit, trattformad, stor och är öppen under natten. Blompip och hypanthium är utdraget och har ett fåtal fjäll. Frukten är rund till oval, köttig och naken. Den är vanligtvis röd, men ibland gul med ett vitt eller sällan rosa till rött fruktkött. Frukten spricker upp på längden då den mognat. Fröna är stora och blanksvarta.[2]
Arter
Systematik
Släktet Cereus är bland de äldsta kaktussläktena som är beskrivna, då det beskrevs av Philip Miller redan 1754. Släktet beskrevs med vad som nu anses vara Cereus hexagonus som typart. Namnet Cereus kommer från en bok som Tabernaemontanus (1522 - 1590), en tysk läkare och botaniker, publicerade 1625. Namnet betyder stearinljus-liknande och kan mer tolkas som pelarformad.[3][4]
Synonymer
- Piptanthocereus Riccob. 1909, med typart inkluderad
- Subpilocereus Backeb. 1938
- Mirabella F.Ritter 1979
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - pelarkaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Taylor, Nigel P.; Zappi Daniela C.: Cacti of Eastern Brazil, The Royal Botanic Gardens, Kew, Richmond 2004 (eng). ISBN 1842460560.
