Sclerodactylon

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sclerodactylon
Stapf 1911
Typart Sclerodactylon macrostachyum
Typart Sclerodactylon macrostachyum
Tribus Cynodonteae
Underfamilj Chloridoideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Sclerodactylon är ett monotypiskt släkte i familjen gräs och består av endast en art. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i östra tropiska Afrika, södra tropiska Afrika, västra Indiska oceanen och Indokina.

Sclerodactylon innehåller arter som är tuvbildande, utvecklar utlöpare, är fleråriga örter som har linjära blad. Bladen är basala och blir från 2 till 3 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 40 till 60 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt ett ax.

Art

S. macrostachyum (Benth.) A.Camus 1932

Systematik

Det vetenskapliga namnet Sclerodactylon fick släktet av Otto Stapf i publikationen Bulletin of Miscellaneous Information Vol. 1911, No. 7 när den gavs ut 1911. Typart för släktet är Sclerodactylon macrostachyum.

Referenser

  • IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-09-13].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-09-13.
  • Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
  • Diagnoses Africanae: XLIV. (1911). Bulletin of Miscellaneous Information (Royal Botanic Gardens, Kew), 1911(7), 313–319. https://doi.org/10.2307/4119482