Eriosyce senilis ssp. coimasensis
| Eriosyce senilis ssp. coimasensis (F.Ritter) Katt. 1994 | |
| |
| Art | E. senilis |
| Undergrupp | Neoporteria |
| Släkte | Eriosyce |
| Tribus | Notocacteae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
| Status enligt rödlista: sårbar | |
| |
Eriosyce senilis ssp. coimasensis är en underart till tät trattkaktus i trattkaktussläktet och familjen kaktusväxter, som har sin naturliga växtplats i de chilenska regionerna Valparaíso och Coquimbo. De flesta bestånden återfinns söder om Montenegro.[1]
Den blir klotformad till cylindrisk i formen och 4 till 12 centimeter i diameter. Plantan är farankrad i marken via tuberösa rötter. Växtkroppen är uppdelad i 13 till 21 åsar som blir 3 till 8 millimeter höga och har tvärgående fåror mellan areolerna. De ulliga areolerna blir 6 till 10 millimeter långa och 4 till 6 millimeter breda. I raeolerna sitter raka eller något krökta taggar som är grågula eller mörkgrå i färgen. Taggarna består av 15 till 40 radiärtaggar som blir 2 till 6 centimeter långa. Mitt i areolen sitter 4 till 20 centraltaggar som blir 3 till 6 centimeter långa.[2]
E. senilis ssp. coimasensis blommor är identiska med huvudarten, är smalt trattformade till mer eller mindre rörformade och rosaröda i färgen. Areolerna som blomman utvecklas har ull och en mängd borststrån nära hypanthium. De inre kronbladen är innåtböjda. Den ljusröda frukten är avlång till formen. Fröna är bruna, blir 1 millimeter stora och har en skrovlig yta.[3]
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar insamlat nära Las Coimas i den chilenska regionen Valparaíso. Plantan samlades in av Friedrich Ritter 1955 (FR 473).
E. senilis ssp. coimasensis anses vara sårbar och finns upptagen på rödlistan.[4]
Synonymer
- Neoporteria coimasensis F.Ritter 1963
- Neoporteria robusta F.Ritter 1963
Referenser
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng). ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris.
- ^ Guerrero, P., Faundez, L., Saldivia, P. & Walter, H.E. 2017. Eriosyce senilis (amended version of 2013 assessment). The IUCN Red List of Threatened Species 2017: e.T152286A121467008 https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 10 July 2018.
