Helictotrichon

Helictotrichon Besser 1827 Silverhavresläktet
Typart Helictotrichon sempervirens, silverhavre
Undertribus	Aveninae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Silverhavresläktet tillhör familjen gräs och består av cirka 33 arter. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i centrala Europa, sydvästra Europa, sydöstra Europa, östra Europa, norra Afrika, västra Indiska oceanen, Sibirien, ryska Fjärran östern, Centralasien, västra Asien, Kina, Mongoliet, östra Asien, på indiska subkontinenten, i Malesien, nordvästra USA, sydvästra USA och södra centrala USA.

Silverhavresläktet innehåller arter som är tuvbildande, fleråriga örter som har linjära blad. Bladen är basala och blir från 1 till 10 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 15 till 150 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Arter

H. abietetorum (Ohwi) Ohwi 1937

H. bosseri Renvoize 2018

H. cantabricum (Lag.) Gervais 1973

H. convolutum (C.Presl) Henrard 1940

H. cycladum (Rech.f. & T.C.Scheff.) Rech.f. 1943

H. decorum (Janka) Henrard 1940

H. delavayi (Hack.) Henrard 1940

H. desertorum (Less.) Pilg. 1938

H. devesae Romero Zarco 2007

H. fedtschenkoi (Hack.) Henrard 1940

H. filifolium (Lag.) Henrard 1940

H. hideoi (Honda) Ohwi 1937

H. hissaricum (Roshev.) Henrard 1940

H. krylovii (Pavlov) Henrard 1940

H. leianthum (Keng) Ohwi 1941

H. mongolicum (Roshev.) Henrard 1940

H. mortonianum (Scribn.) Henrard 1940

H. murcicum Holub 1977

H. parlatorei (J.Woods) Pilg. 1938

H. petzense H.Melzer 1968

H. planifolium (Willk.) Holub 1974

H. polyneurum (Hook.f.) Henrard 1940

H. sangilense Krasnob. 1977

H. sarracenorum (Gand.) Holub 1959

H. sedenense (Clarion ex DC.) Holub 1970

H. sempervirens (Vill.) Pilg. 1938 - silverhavre

H. setaceum (Vill.) Henrard 1940

H. sumatrense Ohwi 1947

H. tianschanicum (Roshev.) Henrard 1940

H. tibeticum (Roshev.) Keng f. in Y.L.Keng 1957

H. turcomanicum Czopanov 1970

H. uniyalii Kandwal & B.K.Gupta 2010

H. yunnanense S.Wang & B.S.Sun 1993

Synonymer

Heuffelia Schur 1866

Stipavena Vierh. 1906

Avenastrum (K.Koch) Opiz 1852

Avenochloa Holub 1962

Danthorhiza Ten. 1811, not validly publ.

Elictotrichon Besser ex Andrz. 1823, nom. nud.

Neoholubia Tzvelev 2009

Systematik

Det vetenskapliga namnet Helictotrichon fick släktet av Wilibald Swibert Joseph Gottlieb von Besser i publikationen Mantissa när den gavs ut 1827. Typart för släktet är Helictotrichon sempervirens. Namnet Helictotrichon kommer från de grekiska orden heliktos (ελίκτωση) som betyder vriden och trichos (τριχωση) som betyder hår.

Referenser

• IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-02-16].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-02-16.
• Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska släktnamn - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von; Römer Johann Jakob, Schultes Joseph August, Schultes Julius Hermann, Förberg Elof: Mantissa in volumen tertium systematis vegetabilium Caroli a Linné ex editione Joan. Jac. Roemer ... et Jos. Aug. Schultes ... curantibus Jos. Aug. Schultes ... et Jul. Herm. Schultes .., Stuttgardtiae sumtibus J. G. Cottae. 1827 (lat). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.