Glyceria

Glyceria R.Br. 1810, nom. cons. Mannagrässläktet
Typart Glyceria fluitans, mannagräs
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Mannagrässläktet tillhör familjen gräs och består av cirka 40 arter. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i norra Europa, centrala Europa, sydvästra Europa, sydöstra Europa, östra Europa, norra Afrika, Makaronesien, Sibirien, ryska Fjärran östern, Centralasien, Kaukasus, västra Asien, Kina, Mongoliet, östra Asien, på indiska subkontinenten, i Indokina, Australien, subarktiska Amerika, västra Kanada, östra Kanada, nordvästra USA, norra centrala USA, nordöstra USA, sydvästra USA, södra centrala USA, sydöstra USA, Mexiko, Centralamerika, västra Sydamerika, Brasilien, södra Sydamerika och på subantarktiska öar.

Mannagrässläktet innehåller arter som är tuvbildande, utvecklar rhizomer eller utlöpare, är fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 18 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 25 till 200 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Arter

G. acutiflora Torr. 1823

G. alnasteretum Kom. 1914

G. arkansana Fernald 1929

G. arundinacea Kunth 1829

G. australis C.E.Hubb. 1934

G. borealis (Nash) Batch. 1900

G. canadensis (Michx.) Trin. 1830

G. caspia Trin. 1836

G. chinensis Keng ex Z.L.Wu 1992

G. colombiana Gir.-Cañas 2002

G. declinata Bréb. 1859 - blågrönt mannagräs

G. depauperata Ohwi 1931

G. drummondii (Steud.) C.E.Hubb. 1934

G. elata (Nash) M.E.Jones 1910

G. fluitans (L.) R.Br. 1810 - mannagräs

G. grandis S.Watson 1890 - kvarngröe

G. insularis C.E.Hubb. 1981

G. ischyroneura Steud. 1854

G. latispicea (F.Muell.) F.Muell. ex Benth. 1878

G. leptolepis Ohwi 1931

G. leptorhiza (Maxim.) Kom. 1901

G. leptostachya Buckley 1863

G. lithuanica (Gorski) Gorski 1849 - glesgröe

G. maxima (Hartm.) Holmb. 1919 - jättegröe

G. melicaria (Michx.) F.T.Hubb. 1912

G. multiflora Steud. 1854

G. nemoralis (R.Uechtr.) R.Uechtr. & Koern. 1866

G. notata Chevall. 1827 - skånskt mannagräs

G. nubigena W.A.Anderson 1933

G. obtusa (Muhl.) Trin. 1830

G. occidentalis (Piper) J.C.Nelson 1919

G. probatovae Tzvelev 2006

G. pulchella (Nash) K.Schum. 1903

G. saltensis Sulekic & Rúgolo 1998

G. septentrionalis Hitchc. 1906

G. spicata Guss. 1844

G. spiculosa (F.Schmidt) Roshev. ex B.Fedtsch. 1929

G. striata (Lam.) Hitchc. 1928 - strimgröe

G. tonglensis C.B.Clarke 1876

G. voroschilovii Tzvelev 2006

Synonymer

Exydra Endl. 1830

Hemibromus Steud. 1854

Hydrochloa Hartm. 1819

Hydropoa (Dumort.) Dumort. 1868

Nevroloma Raf. 1819

Porroteranthe Steud. 1854

Systematik

Det vetenskapliga namnet Glyceria fick släktet av Robert Brown i publikationen Prodromus florae novae Hollandiae när den gavs ut 1810. Typart för släktet är Glyceria fluitans. Namnet Glyceria kommer från det grekiska ordet glykys (γλυκόζης) och betyder söt eller behaglig. Frukten är god.

Referenser

• IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-02-16].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-02-16.
• Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska släktnamn - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Brown, Robert: Prodromus florae novae Hollandiae et insulae Van-Diemen., London 1810-1830 (lat). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.