Copiapoa cinerascens

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Copiapoa cinerascens
(Salm-Dyck) Britton & Rose 1922
Flat tuvrandkaktus [1]
Tuvor med plantor i nationalparken Pan de Azúcar.
Tuvor med plantor i nationalparken Pan de Azúcar.
Släkte Copiapoa
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Flat tuvrandkaktus är en art i randkaktussläktet, familjen kaktusväxter och har sin naturliga växtplats från söder om Barquito till norr om Taltal, i de chilenska regionerna Antofagasta och Atacama.[2]

Den är tillplattat klotformad, solitärväxande men bildar tuvor i habitat och blir 6 till 15 centimeter i diameter. Huden är grågrön och den har en kraftig rot med tunnare rothals. Själva plantan är uppdelad i 12 till 20 rundade åsar med tvärgående fåror ovanför areolerna. Areolerna längs åsarna sitter 6 till 9 millimeter från varandra. Ur areolerna utvecklas 1 till 4 centraltaggar som blir 1 till 2 centimeter långa och är raka eller lätt krökta. Runt centraltaggarna sitter 7 till 10 radiärtaggar som blir 0,5 till 1,5 centimeter långa och är raka. Taggarna blir grå med åldern.

Flat tuvrandkaktus får gula blommor som är 2,7 till 5,5 centimeter i diameter. Frukten är rödaktig och blir 1 till 1,5 centimeter i diameter.

Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som samlades in av Thomas Bridges 1841. Ett senare exemplar samlades in 25 kilometer norr om Chañaral i den chilenska regionen Atacama. Plantan samlades in av Friedrich Ritter i februari 1956 (FR 524).

Det vetenskapliga namnet cinerascens kommer från latinets ciner som betyder aska eller askgrå, ascens betyder "blir senare".[3]

Synonymer

Echinocactus cinerascens Salm-Dyck 1845
Echinocactus copiapensis Pfeiff. 1847
Copiapoa applanata Backeb. 1959

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - Flat tuvrandkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.