Campanula glomerata

Från Plantae
Campanula glomerata
L. 1753
Toppklocka
Campanula glomerata-IMG 3608.jpg
Släkte Campanula
Familj Campanulaceae
Ordning Asterales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Toppklocka är en flerårig ört i blåklockssläktet i familjen klockväxter.

Denna art blir mellan 20 och 80 centimeter hög. Stjälkarna är raka och ibland något förgrenade. De är ofta rödaktiga och håriga. Bladen är lansettformade till ovala och ibland småludna. De nedre bladen har långa skaft. De övre bladen är mindre och saknar skaft.

Blommorna är klockformade och sitter i en rundad samling överst på stjälken, ibland även längre ner i bladvecken. Blomfärgen är vanligen lila eller blå men även vita blommor förekommer.

Toppklockans habitat är exempelvis ängar, vägrenar och ruderatmark. Utbredningsområdet är i tempererat klimat i Europa och Asien men den har även naturaliserats i fler områden i världen. Den odlas som prydnadsväxt och det finns en del namnsorter.

Underarter

C. glomerata ssp. caucasica (Trautv.) Ogan. 1995
Denna underart blir upp till 30 centimeter hög. De basala bladen är ovala och upp längs stjälken minskar bladstorleken. Blommorna blir mellan 2 och 4 centimeter långa och är lila. De sitter i glesa samlingar överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i Kaukasus och i den asiatiska delen av Turkiet.
Synonym: C. trautvetteri Grossh. ex Fed. 1957.

C. glomerata ssp. cervicarioides (Schult.) Arcang. 1882
Utbredningsområdet är i södra Europa.
Synonym: C. cervicarioides Schult. 1819

C. glomerata ssp. daqingshanica D.Y.Hong & Y.Z.Zhao 1983
Utbredningsområdet är i Inre Mongoliet.

C. glomerata ssp. elliptica (Kit. ex Schult.) Kirschl. 1851
Utbredningsområdet är i bergsområden i centrala, sydvästra och östra Europa.
Synonym: C. elliptica Kit. ex Schult. 1814

C. glomerata ssp. farinosa (Rochel ex Besser) Kirschl. 1852
Det svenska namnet på denna underart är ulltoppklocka. Den blir mellan 50 och 70 centimeter hög och har kantiga stjälkar. De basala bladen är långskaftade och avlångt elliptiska men sedan minskar både bladstorlek och bladskaftens längd uppåt stjälken. Blommorna sitter i samlingar överst på stjälken eller i bladvecken. Utbredningsområdet är i Alperna, sydöstra Europa, östra Europa och i Kazakstan.
Synonym: C. farinosa (Rochel ex Besser) Andrz. ex Besser 1821

C. glomerata ssp. glomerata
Utbredningsområdet är i nästan hela Europa och österut genom norra Asien till Kina. Det svenska namnet är ängstoppklocka.

C. glomerata ssp. hispida (Witasek) Hayek 1930
Denna underart blir ungefär 50 centimeter hög. Plantan är täckt av hår. Bladen har vågiga eller tandade kanter. Blommorna är blå och sitter i täta, rundade samlingar överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i sydöstra Europa, norra Kaukasus och i västra Asien.
Synonym: C. maleevii Fed. 1957

C. glomerata ssp. krylovii Olonova 1999
Utbredningsområdet är i västra Sibirien.
Synonym: C. krylovii (Olonova) Vasjukov 2016

C. glomerata ssp. oblongifolia (Kharadze) Fed. 1972
Denna underart blir upp till 100 centimeter hög. Bladen är ovala och täckta av små, rödaktiga hår. Blommorna är ungefär 2 centimeter långa och sitter i små samlingar i bladvecken och överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i Transkaukasus, Iran och den asiatiska delen av Turkiet.
Synonym: C. oblongifolia Kharadze 1949

C. glomerata ssp. oblongifolioides (Galushko) Ogan. 1995
Utbredningsområdet är i norra Kaukasus.
Synonym: C. oblongifolioides Galushko 1971

C. glomerata ssp. panjutinii (Kolak.) Victorov 2002
Denna underart blir ungefär 30 centimeter hög och är täckt av mjuka hår. De basala bladen är långskaftade. Blommorna är klarblå och sitter i täta, huvudliknande samlingar. Utbredningsområdet är i Transkaukasus.
Synonym: C. panjutinii Kolak. 1947

C. glomerata ssp. serotina (Wettst.) O.Schwarz 1949
Utbredningsområdet är i Italien.
Synonym: C. serotina Wettst. 1901

C. glomerata ssp. speciosa (Hornem. ex Spreng.) Domin 1936
Det svenska namnet på denna underart är prakttoppklocka. Den blir ungefär 100 centimeter hög och är täckt av korta, grå hår. De nedre bladen är långskaftade och elliptiska. De blir upp till 15 centimeter långa. De minskar sedan i storlek uppåt stjälken. Blommorna är 2 centimeter långa och lila. De sitter i samlingar i bladvecken och längst upp. Utbredningsområdet är i Sibirien, ryska Fjärran östern, norra Kina, Mongoliet samt i östra Asien.
Synonymer: C. speciosa Hornem. 1815 nom. illeg., C. cephalotes Fisch. ex Schrank 1822

C. glomerata ssp. subcapitata (Popov) Fed. 1973
Denna underart blir mellan 5 och 50 centimeter hög och har vågräta jordstammar. Stjälkarna och bladen är täckta av hår. Blommorna är ungefär 1,5 centimeter långa och de sitter i små, rundade samlingar överst på stjälkarna. Blomfärgen är lila. Utbredningsområdet är i Tjeckien, Slovakien och Ukraina.
Synonym: C. subcapitata Popov 1949

C. glomerata ssp. symphytifolia (Albov) Ogan. 1995
Denna underart blir mellan 20 och 60 centimeter hög och hela plantan är täckt av korta hår. Bladen är ovala. Blommorna är 2,5 centimeter långa och klarblå. Utbredningsområdet är i Transkaukasus.
Synonymer: C. glomerata var. symphytifolia Albov 1895, C. symphytifolia (Albov) Kolak. 1949

Referenser