Campanula glomerata

Campanula glomerata L. 1753 Toppklocka
Släkte	Campanula
Familj	Campanulaceae
Ordning	Asterales
Överordning	Eudicotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Toppklocka är en flerårig ört i blåklockssläktet i familjen klockväxter.

Denna art blir mellan 20 och 80 centimeter hög. Stjälkarna är raka och ibland något förgrenade. De är ofta rödaktiga och håriga. Bladen är lansettformade till ovala och ibland småludna. De nedre bladen har långa skaft. De övre bladen är mindre och saknar skaft.

Blommorna är klockformade och sitter i en rundad samling överst på stjälken, ibland även längre ner i bladvecken. Blomfärgen är vanligen lila eller blå men även vita blommor förekommer.

Toppklockans habitat är exempelvis ängar, vägrenar och ruderatmark. Utbredningsområdet är i tempererat klimat i Europa och Asien men den har även naturaliserats i fler områden i världen. Den odlas som prydnadsväxt och det finns en del namnsorter.

Underarter

Campanula glomerata ssp. caucasica (Trautv.) Ogan. 1995
Denna underart blir upp till 30 centimeter hög. De basala bladen är ovala och upp längs stjälken minskar bladstorleken. Blommorna blir mellan 2 och 4 centimeter långa och är lila. De sitter i glesa samlingar överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i Kaukasus och i den asiatiska delen av Turkiet.

Campanula glomerata ssp. cervicarioides (Schult.) Arcang. 1882
Utbredningsområdet är i södra Europa.

Campanula glomerata ssp. elliptica (Kit. ex Schult.) Kirschl. 1851
Utbredningsområdet är i bergsområden i centrala, sydvästra och östra Europa.

Campanula glomerata ssp. farinosa (Andrz. ex Besser) Kirschl. 1852
Det svenska namnet på denna underart är ulltoppklocka. Den blir mellan 50 och 70 centimeter hög och har kantiga stjälkar. De basala bladen är långskaftade och avlångt elliptiska men sedan minskar både bladstorlek och bladskaftens längd uppåt stjälken. Blommorna sitter i samlingar överst på stjälken eller i bladvecken. Utbredningsområdet är i Alperna, sydöstra Europa, östra Europa och i Kazakstan.

Campanula glomerata ssp. glomerata
Utbredningsområdet är i nästan hela Europa och österut genom norra Asien till Kina. Det svenska namnet är ängstoppklocka.

Campanula glomerata ssp. hispida (Witasek) Hayek 1930
Denna underart blir ungefär 50 centimeter hög. Plantan är täckt av hår. Bladen har vågiga eller tandade kanter. Blommorna är blå och sitter i täta, rundade samlingar överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i sydöstra Europa, norra Kaukasus och i västra Asien.

Campanula glomerata ssp. krylovii Olonova 1999
Utbredningsområdet är i västra Sibirien.

Campanula glomerata ssp. oblongifolia (Kharadze) Fed. 1972
Denna underart blir upp till 100 centimeter hög. Bladen är ovala och täckta av små, rödaktiga hår. Blommorna är ungefär 2 centimeter långa och sitter i små samlingar i bladvecken och överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i Transkaukasus, Iran och den asiatiska delen av Turkiet.

Campanula glomerata ssp. oblongifolioides (Galushko) Ogan. 1995
Utbredningsområdet är i norra Kaukasus.

Campanula glomerata ssp. panjutinii (Kolak.) Victorov 2002
Denna underart blir ungefär 30 centimeter hög och är täckt av mjuka hår. De basala bladen är långskaftade. Blommorna är klarblå och sitter i täta, huvudliknande samlingar. Utbredningsområdet är i Transkaukasus.

Campanula glomerata ssp. serotina (Wettst.) O.Schwarz 1949
Utbredningsområdet är i Italien.

Campanula glomerata ssp. speciosa (Hornem. ex Spreng.) Domin 1936
Det svenska namnet på denna underart är prakttoppklocka. Den blir ungefär 100 centimeter hög och är täckt av korta, grå hår. De nedre bladen är långskaftade och elliptiska. De blir upp till 15 centimeter långa. De minskar sedan i storlek uppåt stjälken. Blommorna är 2 centimeter långa och lila. De sitter i samlingar i bladvecken och längst upp. Utbredningsområdet är i Sibirien, ryska Fjärran östern, norra Kina, Mongoliet samt i östra Asien.

Campanula glomerata ssp. subcapitata (Popov) Fed. 1973
Denna underart blir mellan 5 och 50 centimeter hög och har vågräta jordstammar. Stjälkarna och bladen är täckta av hår. Blommorna är ungefär 1,5 centimeter långa och de sitter i små, rundade samlingar överst på stjälkarna. Blomfärgen är lila. Utbredningsområdet är i Tjeckien, Slovakien och Ukraina.

Campanula glomerata ssp. symphytifolia (Albov) Ogan. 1995
Denna underart blir mellan 20 och 60 centimeter hög och hela plantan är täckt av korta hår. Bladen är ovala. Blommorna är 2,5 centimeter långa och klarblå. Utbredningsområdet är i Transkaukasus.

Synonymer

Campanula aggregata Willd. 1814

Campanula asperifolia Hayek ex Rech.f. 1939 → C. glomerata ssp. hispida

Campanula barbata Spreng. 1807

Campanula betonicifolia Gilib. 1781

Campanula cephalantha Fisch. ex A.DC. 1830

Campanula cephalotes Fisch. ex Schrank 1822 → C. glomerata ssp. speciosa

Campanula cervicarioides Schult. 1819 → C. glomerata ssp. cervicarioides

Campanula congesta Vest ex Schult. 1819

Campanula conglomerata Gueldenst. 1791

Campanula desertorum Weinm. 1837 → C. glomerata ssp. farinosa

Campanula elliptica Kit. ex Schult. 1814 → C. glomerata ssp. elliptica

Campanula eocervicaria Nábelek 1926 → C. glomerata ssp. hispida

Campanula farinosa Andrz. ex Besser 1821 → C. glomerata ssp. farinosa

Campanula glaucophylla Schloss. & Vuk. 1857 → C. glomerata ssp. farinosa

Campanula krylovii (Olonova) Vasjukov 2016 → C. glomerata ssp. krylovii

Campanula lamioides Witasek 1909 → C. glomerata ssp. hispida

Campanula maleevii Fed. 1957 → C. glomerata ssp. hispida

Campanula nicaeensis Schult. 1819 → C. glomerata ssp. oblongifolia

Campanula oblongifolia Kharadze 1949 → C. glomerata ssp. oblongifolia

Campanula oblongifolioides Galushko 1971 → C. glomerata ssp. oblongifolioides

Campanula ortleppi H.Lév. 1908

Campanula panjutinii Kolak. 1947 → C. glomerata ssp. panjutinii

Campanula petraea All. 1785

Campanula polessica O.D.Wissjul. 1961 → C. glomerata ssp. farinosa

Campanula pulchra O.D.Wissjul. 1961 → C. glomerata ssp. elliptica

Campanula ruprechtii Grossh. 1926 → C. glomerata ssp. caucasica

Campanula serotina Wettst. 1901 → C. glomerata ssp. serotina

Campanula speciosa Hornem. 1815 → C. glomerata ssp. speciosa

Campanula subcapitata Popov 1949 → C. glomerata ssp. subcapitata

Campanula symphytifolia (Albov) Kolak. 1949 → C. glomerata ssp. symphytifolia

Campanula trautvetteri Grossh. ex Fed. 1957 → C. glomerata ssp. caucasica

Campanula tubiflora Tausch ex Ledeb. 1846

Campanula vlachovae Oprh. ex Boiss. 1875

Gentiana collina With. 1796

Marianthemum aggregatum (Willd.) Schrank 1824

Syncodon glomeratum (L.) Fourr. 1869

Weitenwebera glomerata (L.) Opiz 1852

Det finns en annan art som beskrivits med samma namn: Campanula glomerata Hegetschw. Den har en oklar placering.

Referenser

• Mossberg, Bo; Stenberg Lennart: Den nya nordiska floran, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2005 (swe). ISBN 91-46-21319-8 (inb.). Libris. 
• Komarov V. L.: Flora, 1963- (eng). Libris. 
• Flora of China  eFloras.org
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-06-30.
• IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-06-30].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - toppklocka - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9