Campanula glomerata

Från Plantae
(Omdirigerad från Campanula congesta)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Campanula glomerata
L. 1753
Toppklocka
Campanula glomerata-IMG 3608.jpg
Släkte Campanula
Familj Campanulaceae
Ordning Asterales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Toppklocka är en flerårig ört i blåklockssläktet i familjen klockväxter.

Denna art blir mellan 20 och 80 centimeter hög. Stjälkarna är raka och ibland något förgrenade. De är ofta rödaktiga och håriga. Bladen är lansettformade till ovala och ibland småludna. De nedre bladen har långa skaft. De övre bladen är mindre och saknar skaft.

Blommorna är klockformade och sitter i en rundad samling överst på stjälken, ibland även längre ner i bladvecken. Blomfärgen är vanligen lila eller blå men även vita blommor förekommer.

Toppklockans habitat är exempelvis ängar, vägrenar och ruderatmark. Utbredningsområdet är i tempererat klimat i Europa och Asien men den har även naturaliserats i fler områden i världen. Den odlas som prydnadsväxt och det finns en del namnsorter.

Underarter

Campanula glomerata ssp. caucasica (Trautv.) Ogan. 1995
Denna underart blir upp till 30 centimeter hög. De basala bladen är ovala och upp längs stjälken minskar bladstorleken. Blommorna blir mellan 2 och 4 centimeter långa och är lila. De sitter i glesa samlingar överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i Kaukasus och i den asiatiska delen av Turkiet.

Campanula glomerata ssp. cervicarioides (Schult.) Arcang. 1882
Utbredningsområdet är i södra Europa.

Campanula glomerata ssp. elliptica (Kit. ex Schult.) Kirschl. 1851
Utbredningsområdet är i bergsområden i centrala, sydvästra och östra Europa.

Campanula glomerata ssp. farinosa (Andrz. ex Besser) Kirschl. 1852
Det svenska namnet på denna underart är ulltoppklocka. Den blir mellan 50 och 70 centimeter hög och har kantiga stjälkar. De basala bladen är långskaftade och avlångt elliptiska men sedan minskar både bladstorlek och bladskaftens längd uppåt stjälken. Blommorna sitter i samlingar överst på stjälken eller i bladvecken. Utbredningsområdet är i Alperna, sydöstra Europa, östra Europa och i Kazakstan.

Campanula glomerata ssp. glomerata
Utbredningsområdet är i nästan hela Europa och österut genom norra Asien till Kina. Det svenska namnet är ängstoppklocka.

Campanula glomerata ssp. hispida (Witasek) Hayek 1930
Denna underart blir ungefär 50 centimeter hög. Plantan är täckt av hår. Bladen har vågiga eller tandade kanter. Blommorna är blå och sitter i täta, rundade samlingar överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i sydöstra Europa, norra Kaukasus och i västra Asien.

Campanula glomerata ssp. krylovii Olonova 1999
Utbredningsområdet är i västra Sibirien.

Campanula glomerata ssp. oblongifolia (Kharadze) Fed. 1972
Denna underart blir upp till 100 centimeter hög. Bladen är ovala och täckta av små, rödaktiga hår. Blommorna är ungefär 2 centimeter långa och sitter i små samlingar i bladvecken och överst på stjälkarna. Utbredningsområdet är i Transkaukasus, Iran och den asiatiska delen av Turkiet.

Campanula glomerata ssp. oblongifolioides (Galushko) Ogan. 1995
Utbredningsområdet är i norra Kaukasus.

Campanula glomerata ssp. panjutinii (Kolak.) Victorov 2002
Denna underart blir ungefär 30 centimeter hög och är täckt av mjuka hår. De basala bladen är långskaftade. Blommorna är klarblå och sitter i täta, huvudliknande samlingar. Utbredningsområdet är i Transkaukasus.

Campanula glomerata ssp. serotina (Wettst.) O.Schwarz 1949
Utbredningsområdet är i Italien.

Campanula glomerata ssp. speciosa (Hornem. ex Spreng.) Domin 1936
Det svenska namnet på denna underart är prakttoppklocka. Den blir ungefär 100 centimeter hög och är täckt av korta, grå hår. De nedre bladen är långskaftade och elliptiska. De blir upp till 15 centimeter långa. De minskar sedan i storlek uppåt stjälken. Blommorna är 2 centimeter långa och lila. De sitter i samlingar i bladvecken och längst upp. Utbredningsområdet är i Sibirien, ryska Fjärran östern, norra Kina, Mongoliet samt i östra Asien.

Campanula glomerata ssp. subcapitata (Popov) Fed. 1973
Denna underart blir mellan 5 och 50 centimeter hög och har vågräta jordstammar. Stjälkarna och bladen är täckta av hår. Blommorna är ungefär 1,5 centimeter långa och de sitter i små, rundade samlingar överst på stjälkarna. Blomfärgen är lila. Utbredningsområdet är i Tjeckien, Slovakien och Ukraina.

Campanula glomerata ssp. symphytifolia (Albov) Ogan. 1995
Denna underart blir mellan 20 och 60 centimeter hög och hela plantan är täckt av korta hår. Bladen är ovala. Blommorna är 2,5 centimeter långa och klarblå. Utbredningsområdet är i Transkaukasus.

Synonymer

Campanula aggregata Willd. 1814
Campanula asperifolia Hayek ex Rech.f. 1939C. glomerata ssp. hispida
Campanula barbata Spreng. 1807
Campanula betonicifolia Gilib. 1781
Campanula cephalantha Fisch. ex A.DC. 1830
Campanula cephalotes Fisch. ex Schrank 1822C. glomerata ssp. speciosa
Campanula cervicarioides Schult. 1819C. glomerata ssp. cervicarioides
Campanula congesta Vest ex Schult. 1819
Campanula conglomerata Gueldenst. 1791
Campanula desertorum Weinm. 1837C. glomerata ssp. farinosa
Campanula elliptica Kit. ex Schult. 1814C. glomerata ssp. elliptica
Campanula eocervicaria Nábelek 1926C. glomerata ssp. hispida
Campanula farinosa Andrz. ex Besser 1821C. glomerata ssp. farinosa
Campanula glaucophylla Schloss. & Vuk. 1857C. glomerata ssp. farinosa
Campanula krylovii (Olonova) Vasjukov 2016C. glomerata ssp. krylovii
Campanula lamioides Witasek 1909C. glomerata ssp. hispida
Campanula maleevii Fed. 1957C. glomerata ssp. hispida
Campanula nicaeensis Schult. 1819C. glomerata ssp. oblongifolia
Campanula oblongifolia Kharadze 1949C. glomerata ssp. oblongifolia
Campanula oblongifolioides Galushko 1971C. glomerata ssp. oblongifolioides
Campanula ortleppi H.Lév. 1908
Campanula panjutinii Kolak. 1947C. glomerata ssp. panjutinii
Campanula petraea All. 1785
Campanula polessica O.D.Wissjul. 1961C. glomerata ssp. farinosa
Campanula pulchra O.D.Wissjul. 1961C. glomerata ssp. elliptica
Campanula ruprechtii Grossh. 1926C. glomerata ssp. caucasica
Campanula serotina Wettst. 1901C. glomerata ssp. serotina
Campanula speciosa Hornem. 1815C. glomerata ssp. speciosa
Campanula subcapitata Popov 1949C. glomerata ssp. subcapitata
Campanula symphytifolia (Albov) Kolak. 1949C. glomerata ssp. symphytifolia
Campanula trautvetteri Grossh. ex Fed. 1957C. glomerata ssp. caucasica
Campanula tubiflora Tausch ex Ledeb. 1846
Campanula vlachovae Oprh. ex Boiss. 1875
Gentiana collina With. 1796
Marianthemum aggregatum (Willd.) Schrank 1824
Syncodon glomeratum (L.) Fourr. 1869
Weitenwebera glomerata (L.) Opiz 1852


Det finns en annan art som beskrivits med samma namn: Campanula glomerata Hegetschw. Den har en oklar placering.

Referenser

  • Mossberg, Bo; Stenberg Lennart: Den nya nordiska floran, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2005 (swe). ISBN 91-46-21319-8 (inb.). Libris. 
  • Komarov V. L.: Flora, 1963- (eng). Libris. 
  • Flora of China  eFloras.org
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-06-30.
  • IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-06-30].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - toppklocka - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9