Ariocarpus scaphirostris
Ariocarpus scaphirostris Boed. 1930 Stävmyrkottskaktus[1] | |
Släkte | Ariocarpus |
Tribus | Cacteae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Stävmyrkottskaktus är en art i myrkottskaktussläktet och familjen kaktusväxter, och har sin naturliga växtplats i den mexikanska delstaten Nuevo León.[2]
Stävmyrkottskaktusen är väldigt liten, ensamväxande med kraftig pålrot och det är endast de bladlika utväxterna som sticker upp ur jorden där de växer i det vilda. De synliga delarna är mörkgröna till bruna och de blir från 4 till 9 centimeter i diameter som fullvuxna. Utväxterna skiljer sig mycket mellan individer i olika bestånd, men de är mer eller mindre trekantiga i sitt tvärsnitt. De är även dubbelt så långa, runt 5 centimeter, som de är breda vid basen och mer eller mindre spetsiga i änden. Ibland kan man återfinna tydliga areoler ute i spetsen eller nära spetsen på utväxterna och mellan utväxterna bildas även ett grått ull. De lilarosa blommorna utvecklas i centrum av plantan och blir upp till 4 centimeter i diameter då de blommar under senhösten.
Det vetenskapliga namnet scapharostrus är sammansatt av latinets scapha som betyder stäv och rostrum som betyder utstickande nos.[3] Namnet syftar på de stävformade utväxterna. På dess växtplatser kallas de Nuevo Leon Living Rock Cactus, Orejas De Conejo eller Orejitas.
Synonymer
- Ariocarpus scapharostrus Boed. 1930
- Ariocarpus scapharostrus var. swobodae Halda, Horácek & Panar. 1998
- Ariocarpus scaphirostris var. swobodae Halda, Horácek & Panar. 1998
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - stävmyrkottskaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 112. ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.