Eriochloa

Eriochloa Kunth 1816
Typart Eriochloa distachya
Undertribus	Melinidinae
Tribus	Paniceae
Underfamilj	Panicoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Eriochloa är ett släkte i familjen gräs och består av cirka 33 arter. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i östra Europa, västra tropiska Afrika, västcentrala tropiska Afrika, nordöstra tropiska Afrika, östra tropiska Afrika, södra tropiska Afrika, södra Afrika, västra Indiska oceanen, ryska Fjärran östern, Centralasien, Kaukasus, västra Asien, på Arabiska halvön, i Kina, östra Asien, på indiska subkontinenten, i Indokina, Malesien, Papuasien, Australien, nordvästra USA, norra centrala USA, nordöstra USA, sydvästra USA, södra centrala USA, sydöstra USA, Mexiko, Centralamerika, Västindien, norra Sydamerika, västra Sydamerika, Brasilien och södra Sydamerika.

Eriochloa innehåller arter som är tuvbildande, utvecklar utlöpare, är ett- eller fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 4 till 9 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 20 till 170 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Arter

E. acuminata (J.Presl) Kunth 1833

E. aristata Vasey 1886

E. australiensis Stapf & Thell. 1919

E. barbatus (Trin.) S.Yadav & M.R.Almeida 2014

E. boliviensis Renvoize 1995

E. boxiana Hitchc. 1934

E. contracta Hitchc. 1928

E. crebra S.T.Blake 1948

E. distachya Kunth 1816

E. grandiflora (Trin.) Benth. 1881

E. lemmonii Vasey & Scribn. 1883

E. macclounii Stapf 1919

E. meyeriana (Nees) Pilg. 1940

E. michauxii (Poir.) Hitchc. 1908

E. montevidensis Griseb. 1879

E. nana Arriaga 1995

E. nelsonii Scribn. & J.G.Sm. 1897

E. pacifica Mez 1921

E. parvispiculata C.E.Hubb. 1934

E. peruviana Mez 1921

E. procera (Retz.) C.E.Hubb. 1930

E. pseudoacrotricha (Stapf ex Thell.) J.M.Black 1943

E. punctata (L.) Ham. 1825

E. rovumensis (Pilg.) Clayton 1980

E. sericea (Scheele) Munro ex Vasey 1892

E. setosa (A.Rich.) Hitchc. 1936

E. stapfiana Clayton 1975

E. stevensii Davidse 1992

E. subulifera Stapf 1919

E. succincta (Trin.) Kunth 1833

E. tridentata (Trin.) Kuhlm. 1922

E. villosa (Thunb.) Kunth 1829

E. weberbaueri Mez 1921

Synonymer

Aglycia Willd. ex Steud. 1840

Alycia Willd. ex Steud. 1840

Helopus Trin. 1820

Oedipachne Link 1827

Systematik

Det vetenskapliga namnet Eriochloa fick släktet av Karl Sigismund Kunth i publikationen Nova genera et species plantarum Vol.2 när den gavs ut 1816. Typart för släktet är Eriochloa distachya. Namnet Eriochloa kommer från grekiskan och består av två delar. Dels ordet erion (έριον) som betyder ullig och dels ordet chloa (χλόα) som betyder gräs. Arter i släktet har håriga småax.

Referenser

• IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-03-01].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-03-01.
• Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
• Humboldt, A., Bonpland, A. & Kunth, C.S. (1816) "Nova genera et species plantarum, quas in peregrinatione ad plagam aequinoctialem orbis novi collegerunt, descripserunt, partim adumbraverunt Amat". Bonpland et Alex. de Humboldt. Tomus 1 (quarto ed.). LVIII+377 pp., tt. 1–96. Sumtibus Librariae Graeco-Latino-Germanicae, Lutetiae Parisiorum [Paris]
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.