Kaktusväxternas etnobotanik

Kaktusväxternas etnobotanik är den historiska kunskapen om hur arter i familjen kaktusväxter har använts som mat, redskap, medicin och annat genom tiderna. Oftast är det lokalbefolkningen och de etniska grupperna som använt kaktusar genom åren.

Det råder en hel del osäkerhet om exakt när människa började använda kaktusar som föda eller till redskap, men det finns mer eller mindre bevis för att det skedde för mer än 10 000 år sedan.

Kaktusar som föda

Nästan alla frukter som är köttiga är även ätliga, inte bara de mest kända av dem, såsom fikonkaktus och röd pitahaya. Frukten äts ofta av de som bor längs torra områden i den nya världen, särskilt urinvånarna. Ett stort antal kaktusar utgör åtminstone en del av den dagliga kosten hos många mexikaner. Den spanska termen för frukter från pelarformade kaktusar är pitahaya och betyder frukt med fjäll, vilket vanligtvis är frukten från vissa arter av från orgelkaktussläktet.

Blåbärskaktusen är en annan stor pelarformad kaktus som har ätbara frukter. Lokalt i Mexiko kallas den för garambullo och har lila frukter som är stora som vindruvor. Inte många kaktusar får flera blommor i samma areol, men blåbärskaktusen tillhör undantaget, vilket innebär att det finns fler än en frukt per areol att skörda hos dem. Hos lokalbefolkningen äts denna frukt både som färsk och torkad likt russin. Den smakar likt tranbär, men är inte lika syrlig.

Nordamerika

• Echinocereus engelmannii och E. fendleri kallas för jorgubbskaktus av lokalbefolkningen just för att dess frukter smakar likt jordgubbar.
• Ferocactus haematacanthus och F. histrix har stora blomknoppar som samlas in och kokas eller steks för att blandas in i olika maträtter. Vissa finns som konserver i Mexiko.
• Ferocactus wislizeni har ätits av Pimafolket sedan urminnes tider. Hela plantan skalades, skivades och fick sedan koka långsamt. Äts i stället för potatis. De krokförsedda taggarna har används som fiskekrokar.
• Echinocactus polycephalus har även den krokförsedda taggar som använts som fiskekrokar av Mahunafolket.
• Epiphyllum anguliger är en tagglös, epifytisk kaktus som har krusbärsliknande frukter.
• Lophophora williamsii har används av ursprungsbefolkningen Huichol och Tarahumara för ceremoniella ändamål sedan urminnes tider.
• Mammillaria bocasana har även taggar som folket i Mexiko fortfarande gör fiskekrokar av.
• Myrtillocactus geometrizans frukter har länge samlats in och ätits.
• Neoraimondia arequipensis har taggar som historiskt har används som fiskekrokar i Peru.
• Opuntia fragilis och O. polyacantha har taggar som använts till att fånga fisk med av både Okanagan- och Colvillefolket.
• Peniocereus serpentinus odlas både för sin frukt och för dess vackra blommor.
• Peniocereus striatus vars stora rotknölar hettas upp och skall ha används av Serifolket för att reducera svullnader.
• Stenocereus fricii, S. heptagonus, S. queretaroensis och S. stellatus odlas för deras frukter.
• Stenocereus pruinosus och S. thurberi har frukter som genom åren har samlats in och ätits.

• 

  Lophophora williamsii

• 

  Stenocereus queretaroensis

Centralamerika

• Cereus repandus är en högväxt pelarkaktus som kallas cadushi av lokalbefolkning och är en källa till föda för befolkningen på Curaçao och Nederländska Antillerna. Både frukt och unga skott äts.

Sydamerika

• Pereskia aculeata och P. guamacho har frukter som genom åren har samlats in och ätits.
• Ull från Espostoa lanata används i Peru till stoppning av kuddar.

Referenser

• Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
• Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
• Taylor, Nigel P.; Zappi Daniela C.: Cacti of Eastern Brazil, Royal Botanic Gardens, Richmond 2004 (eng). ISBN 1842460560. 
• Charles, Graham: Gymnocalycium in Habitat and Culture, Graham Charles, 2009 (eng). ISBN 0956220606.