Melica ciliata

Melica ciliata L. 1753 Grusslok
Släkte	Melica
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Grusslok är en art i sloksläktet och familjen gräs. Den utvecklar långa rhizomer, är en tuvbildande, flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 3 millimeter breda samt 5 till 15 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 50 till 100 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa, en konstruktion så effektiv att den har funnits i gräsfamiljen i miljontals år utan behov av förändring.

Grusslok har sitt naturliga utbredningsområde i Albanien, Algeriet, Österrike, på Balearerna, i Baltikum, Belgien, Bulgarien, på Korsika, i Tjeckien och Slovakien, på östra Egeiska öarna, i Finland, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Grekland, Ungern, Iran, Italien, Kazakstan, på Kreta, Krim, i Libanon och Syrien, på Madeira, i Marocko, norra Kaukasus, på Balkan, i Portugal, Rumänien, på Sardinien, Sicilien, i sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sverige, Schweiz, Transkaukasus, Tunisien, Turkmenistan, Ukraina och Xinjiang. Den växer på soliga, torra sluttningar och gräsmarker, från 200 till 1800 meters höjd över havet, där den slingrar sig mellan stenar och andra örter och sprider sina frön med vinden.

Synonymer

Arundo ciliata (L.) Clairv. 1811

Claudia ciliata (L.) Opiz 1853

Dalucum ciliatum (L.) Bubani 1901

Beckeria ciliata Bernh. ex Rchb. 1850

Beckeria montana Bernh. 1800

Lasiagrostis variegata G.Mey. 1836

Melica balansae Boiss. & Balansa 1859

Melica bauhini Ten. 1831

Melica benedictoi Pau 1895

Melica bossieri Reut. ex Boiss. 1884

Melica caespitosa Schur 1853

Melica cappadocica Boiss. 1884

Melica ceretana Sennen 1927

Melica colorata Dulac 1867

Melica cretica Boiss. & Heldr. 1854

Melica flavescens (Schur) Simonk. 1887

Melica glauca F.W.Schultz 1862

Melica laxiflora Boiss. & C.I.Blanche 1884

Melica linnaei Hack. ex Papp 1932

Melica lutescens Lojac. 1909

Melica magnolii Godr. & Gren. 1856

Melica micrantha Boiss. & Hohen. 1854

Melica monticola Prokudin 1948

Melica nebrodensis Parl. 1844

Melica provincialis Clarion ex Steud. 1841

Melica pubescens Desv. 1831

Melica simulans Klokov 1947

Melica taurica K.Koch 1848

Melica tineoi Lojac. 1882, nom. nud.

Verinea pterostachys Merino 1899

Etymologi

Det vetenskapliga namnet ciliata fick arten av Carl von Linné i publikationen Species plantarum Vol. 1 när den gavs ut 1753. Namnet ciliata betyder ”små hår” och syftar på de fina hårstrån som kantar bladen och axen, som ger gräset dess karaktäristiska mjuka borst.

Referenser

• IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-02-09].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-02-09.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-02-09].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von; Lovisa Ulrika drottning av Sverige, Montin Lars Jonasson, Wahlenberg Göran, Förberg Elof: Caroli Linnæi ... Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus, synonymis selectis, locis natalibus, secundum systema sexuale digestas.: Cum privilegio s.r. m:tis Sueciæ & s.r. m:tis polonicæ. Poloniæ ac electoris Saxon. Holmiæ, impensis Laurentii Salvii., Salvius, Stockholm 1753 (lat). https://doi.org/10.5962/bhl.title.669. Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.