Festuca longifolia

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Festuca longifolia
Thuill. 1799
Festuca longifolia subsp. pseudocostei (Marienfloss).JPG
Släkte Festuca
Undertribus Loliinae
Tribus Poeae
Underfamilj Pooideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Festuca longifolia är en art i svingelsläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Belgien, Frankrike och Storbritannien.

Festuca longifolia är tuvbildande, fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 0,5 till 1 millimeter breda samt 5 till 30 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 15 till 70 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa.

Synonymer

Festuca duriuscula var. longifolia (Thuill.) Holandre 1829
Festuca glauca var. longifolia (Thuill.) Loisel. 1806
Festuca ovina var. longifolia (Thuill.) Asch. & Graebn. 1900
Festuca longifolia ssp. pseudocostei Auquier & Kerguélen 1977

Systematik

Det vetenskapliga namnet longifolia fick arten av Jean Louis Thuillier i publikationen Flore des Environs de Paris ed. 2 när den gavs ut 1799.

Referenser

  • IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-04-07].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-04-07.
  • Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-04-07].
  • Thuillier, Jean Louis: Flore des environs de Paris, ou distribution méthodique des plantes qui y croissent naturellement, exécutée d'après le systéme de Linnǽus, avec l'indication du temps de leur floraison de chaque plante, de la couleur de ses fleurs, & des lieux où l'on trouve les especes qui sont moins communes. Par M. Thuillier, botaniste., A Paris, chez la veuve Desaint, libraire, rue du Foin-Saint-Jaques, n° 16. 1790. 1790 (fre). Libris.