Echinochloa

Echinochloa P.Beauv. 1812 Hönshirssläktet
Typart Echinochloa crus-galli, hönshirs
Undertribus	Boivinellinae
Tribus	Paniceae
Underfamilj	Panicoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Hönshirssläktet tillhör familjen gräs och består av cirka 37 arter. Släktet innehåller arter som är tuvbildande, ett- eller fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 10 till 25 millimeter breda. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 40 till 360 centimeter långt. Strået är ihåligt, eller inte, och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Hönshirssläktet har sitt naturliga utbredningsområde i sydvästra Europa, sydöstra Europa, östra Europa, norra Afrika, Makaronesien, västra tropiska Afrika, västcentrala tropiska Afrika, nordöstra tropiska Afrika, östra tropiska Afrika, södra tropiska Afrika, södra Afrika, västra Indiska oceanen, Sibirien, ryska Fjärran östern, Centralasien, Kaukasus, västra Asien, på Arabiska halvön, i Kina, Mongoliet, östra Asien, på indiska subkontinenten, i Indokina, Malesien, Papuasien, Australien, sydvästra Stilla havet, nordvästra Stilla havet, västra Kanada, östra Kanada, nordvästra USA, norra centrala USA, nordöstra USA, sydvästra USA, södra centrala USA, sydöstra USA, Mexiko, Centralamerika, Västindien, norra Sydamerika, västra Sydamerika, Brasilien och södra Sydamerika.

Hönshirssläktet växer ofta i fuktiga gräsmarker, vid flod- och vattendrag, på översvämmade fält, i våtmarker, samt på öppna, solbelysta fält och savanner. Vissa arter trivs även i torrare gräsmarker eller lätt lerig till sandig jord och kan anpassa sig till periodvis torra områden. Altitudspannet är relativt brett, och arterna kan påträffas från havsnivå upp till omkring 2000 meters höjd över havet, beroende på art och lokal klimatpåverkan. Generellt gäller att de låglands- och flodnära arterna återfinns vid havsnivå till cirka 1000 meters höjd, medan de som är mer anpassade till sluttningar och högland kan nå upp till omkring 2000 meters höjd över havet. Släktet har en stor ekologisk flexibilitet, vilket gör att arter kan växa i både fuktiga och torrare miljöer, från kustnära våtmarker till höglandsgräsmarker, alltid med en stark anpassning till sol och öppna ytor.

Arter

E. brevipedicellata (Peter) Clayton 1978

E. callopus (Pilg.) Clayton 1980

E. chacoensis Michael ex Renvoize 1995

E. colona (L.) Link 1833 - kycklinghirs

E. crus-galli (L.) P.Beauv. 1812 - hönshirs

E. crus-pavonis (Kunth) Schult. 1824

E. elliptica P.W.Michael & Vickery 1980

E. dietrichiana P.W.Michael 1999

E. haploclada (Stapf) Stapf 1920

E. helodes (Hack.) Parodi 1925

E. holciformis (Kunth) Chase 1911

E. hubbardii (A.Camus) Voronts. 2022

E. inundata Michael & Vickery 1975

E. jaliscana McVaugh 1983

E. jubata Stapf 1920

E. kimberleyensis P.W.Michael & Vickery 1980

E. lacunaria (F.Muell.) Michael & Vickery 1975

E. leandriana (Bosser) Voronts. 2022

E. macrandra P.W.Michael & Vickery 1980

E. muricata (P.Beauv.) Fernald 1915 - amerikansk hönshirs

E. obtusiflora Stapf 1920

E. oplismenoides (E.Fourn.) Hitchc. 1920

E. oryzicola (Vasinger) Vasinger 1934

E. oryzoides (Ard.) Fritsch 1891

E. paludigena Wiegand 1921

E. picta (J.Koenig) P.W.Michael 1978

E. pithopus Clayton 1981

E. polystachya (Kunth) Hitchc. 1920

E. praestans P.W.Michael 1980

E. pyramidalis (Lam.) Hitchc. & Chase 1917

E. rotundiflora Clayton 1980

E. serpens (Kunth) Voronts. 2022

E. stagnina (Retz.) P.Beauv. 1812 - borstig hönshirs

E. telmatophila Michael & Vickery 1975

E. turneriana (Domin) J.M.Black 1943

E. ugandensis Snowden & C.E.Hubb. 1936

E. walteri (Pursh) A.Heller 1900

 

Synonymer

Ornithospermum Durande 1782

Tema Adans. 1763

Egenskaper och användning

• E. pyramidalis – Kan växa upp till cirka 3 meters höjd och trivs i översvämmade områden nära sjöar, ofta vid havsnivå. Används som foder för boskap och för erosionförebyggande vid flodbanker.
• E. colona – Växer mellan 10 och 150 centimeter beroende på växtförhållandena och är anpassad till torrare, öppna marker.
• E. crus-galli – En av världens mest spridda ogräsarter, förekommer i tropiska och tempererade områden globalt. Förekommer upp till 2000 meters höjd över havet. Känd för små frön som är lättätna för fåglar.
• E. oryzoides – En mindre känd art som förekommer i Europa och Norra Afrika, vanligen på fuktiga eller åkermarksliknande platser.
• E. crus-galli var. mitis – Används i vissa asiatiska rätter och har små frön som uppskattas av fåglar.

Etymologi och systematik

Det vetenskapliga namnet Echinochloa fick släktet av Ambroise Marie François Joseph Palisot de Beauvois i publikationen Essai d'une Nouvelle Agrostographie när den gavs ut 1812. Typart för släktet är Echinochloa crus-galli. Namnet Echinochloa kommer från grekiskan och består av två delar: ordet ekhinos (εχίνος) som betyder igelkott och ordet chloa (χλόη) som betyder spirande gräs, vilket syftar på axens borstlika, igelkottsliknande utseende.

På svenska kallas släktet för hönshirssläktet, där ”höns” syftar på att fröna är små och lättätna för fåglar, och ”hirs” kopplar till släktets likhet med arter i hirssläktet till utseende och växtsätt.

En typart fungerar som släktets “referenspunkt”: den är den art som definierar släktets kännetecken och utgör botanikernas fasta grund när man avgör vilka andra arter som hör dit. Även om nya arter läggs till eller tidigare arter flyttas bort, kvarstår typarten som den stabila, namnankrande punkten i släktet.

Referenser

• IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-02-14].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2024-02-14.
• Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska släktnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Palisot de Beauvois, Ambrose-Marie-François-Joseph (1812) "Essai d'une Nouvelle Agrostographie"; ou Nouveaux Genres des Graminées; Avec Figures Représentant les Caractéres de tous le Genres. Imprimerie de Fain.
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.