Bromus plurinodis

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bromus plurinodis
Keng 1976
Släkte Bromus
Undertribus Bromeae
Tribus Poeae
Underfamilj Pooideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Bromus plurinodis är en tuvbildande, flerårig ört inom lostasläktet i familjen gräs. Växten bildar ett upprätt, ihåligt och ledat strå som kan bli från 40 till 120 centimeter långt. Längs strået och vid basen utvecklas linjära blad, mellan 2 och 5 millimeter breda och 10 till 15 centimeter långa. I toppen av strået sitter en öppen eller spretig vippa, där blommorna är samlade i flera småax – en struktur som är typisk för gräs och som gynnar vindpollinering.

Den förekommer naturligt i ett bälte av östra Asien, med spridning i norra centrala Kina, södra centrala Kina, Inre Mongoliet, Qinghai och Tibet.

Synonymer

Bromopsis plurinodis (Keng) Tzvelev 2001
Zerna plurinodis (Keng) Tzvelev 1968

Systematik

Det vetenskapliga namnet plurinodis gavs arten av Yi Li Keng i det regionalbotaniska verket Flora Tsinlingensis Vol. 1, som publicerades år 1976. Namnet består av två latinska delar, dels pluri- betyder "många", och nodis är en böjd form av nodus, som betyder "led" eller "knutpunkt". Tillsammans syftar namnet på växtens många leder längs strået – en tydlig morfologisk egenskap hos arten.

Referenser

  • IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-27].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-27.
  • Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-27].
  • Flora Tsinlingensis - Qinling zhi wu zhi, Academia Scientiarum Sinicae, Beijing 1974- (chi). 
  • Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.