Bromuniola

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bromuniola
Stapf & C.E.Hubb. 1926
Tribus Chasmanthieae
Underfamilj Panicoideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Bromuniola är ett monotypiskt släkte i familjen gräs. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i västcentrala tropiska Afrika, östra tropiska Afrika och södra tropiska Afrika.

Bromuniola innehåller växter som är tuvbildande, utvecklar långa rhizomer, är fleråriga örter som har lansettformade blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 10 till 15 millimeter breda. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 60 till 120 centimeter långt. Strået är inte ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa.

Art

B. gossweileri Stapf & C.E.Hubb. 1926

Systematik

Det vetenskapliga namnet Bromuniola fick släktet av Otto Stapf & Charles Edward Hubbard i publikationen Bulletin of Miscellaneous Information Vol. 1926, No. 8 när den gavs ut 1926. Typart för släktet är Bromuniola gossweileri.

Referenser

  • IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-07-31].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-07-31.
  • Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
  • Notes on African Grasses: II. (1926). Bulletin of Miscellaneous Information (Royal Botanic Gardens, Kew), 1926(8), 366–368. https://doi.org/10.2307/4118201