Rebutia canigueralii: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 29: | Rad 29: | ||
== Synonymer == | == Synonymer == | ||
{| | |||
|-valign=top | |||
| | |||
:''Weingartia brevispina'' <small>F.H.Brandt 1980</small> | |||
:''Sulcorebutia brevispina'' <small>(F.H.Brandt) Pilbeam 1983</small> | |||
:''Weingartia callecallensis'' <small>F.H.Brandt 1981</small> | |||
:''Sulcorebutia callecallensis'' <small>(F.H.Brandt) Pilbeam 1985</small> | |||
:''Sulcorebutia canigueralii'' <small>(Cárdenas) Buining & Donald 1965</small> | |||
:''Weingartia canigueralii'' <small>(Cárdenas) F.H.Brandt 1978</small> | |||
:''Sulcorebutia fischeriana'' <small>K.Augustin 1987</small> | |||
:''Sulcorebutia losenickyana'' <small>Rausch 1974</small> | |||
:''Weingartia losenickyana'' <small>(Rausch) F.H.Brandt 1978</small> | |||
:''Weingartia pasopayana'' <small>F.H.Brandt 1984</small> | |||
:''Sulcorebutia pasopayana'' <small>(F.H.Brandt) Pilbeam 1985</small> | |||
| | |||
:''Weingartia perplexiflora'' <small>F.Brandt 1982</small> | |||
:''Sulcorebutia perplexiflora'' <small>(F.H.Brandt) Pilbeam 1985</small> | |||
:''Weingartia ritteri'' <small>F.H.Brandt 1978</small> | |||
:''Sulcorebutia ritteri'' <small>(F.H.Brandt) F.Ritter 1980</small> | |||
:''Weingartia rubro-aurea'' <small>F.H.Brandt 1984</small> | |||
:''Sulcorebutia rubroaurea'' <small>(F.H.Brandt) Pilbeam 1985</small> | |||
:''Sulcorebutia tarabucoensis'' <small>Rausch 1964</small> | |||
:''Weingartia tarabucoensis'' <small>(Rausch) F.H.Brandt 1979</small> | |||
:''Sulcorebutia zavaletae'' <small>(Cárdenas) Backeb. 1966</small> | |||
:''Weingartia zavaletae'' <small>(Cárdenas) F.H.Brandt 1980</small> | |||
:''Weingartia saxatilis'' <small>F.H.Brandt 1981</small> | |||
|} | |||
== Referenser == | == Referenser == | ||
<references/> | <references/> |
Versionen från 24 juli 2014 kl. 16.04
Rebutia canigueralii Cárdenas 1964 Eldkranskaktus[1] | |
Foto: Mats Winberg | |
Undergrupp | Sulcorebutia |
Släkte | Rebutia |
Tribus | Trichocereeae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Eldkranskaktus är en art i kranskaktussläktet, undergrupp Sulcorebutia och familjen kaktusväxter. Den har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från 2800 till 3600 meter i det bolivianska departementet Chuquisaca.[2][3]
Den är tuvbildande, tillplattat klotformad och blir upp till 1 centimeter höga och 2 centimeter i diameter. Åsarna är tydligt uppdelade i vårtor, är 13 till antalet och är spiralvridna. Areolerna sitter tätt längs åsarna och är elliptiska. Taggarna är vita med brun bas och består av 1 till 2 centraltaggar. Runt centraltaggarna sitter 10 till 30 tunna borstlika radiärtaggar som blir 1,5 till 2 millimeter långa.
Eldkranskaktusens blommor, som utvecklas på sidan om plantan, är röda eller orangea med gult svalg. De blir 3 till 4 centimeter långa och lika i diameter. Den efterföljande frukten är mörkt brunröd.
Det vetenskapliga namnet canigueralii har arten fått för att hedra Juan Cañiguel, en präst i Sucre, Bolivia.[4]
Synonymer
|
|
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - eldkranskaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Eggli, Urs; Newton, Leonard E.: Etymological Dictionary of Succulent Plant Names, Springer, 2004 (eng). ISBN 3540004890.