Eriosyce umadeave: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 3: Rad 3:
|auktor    = (Werderm.) [[Katt.]]
|auktor    = (Werderm.) [[Katt.]]
|year      = 1994
|year      = 1994
|altrubrik = Blekgul trattkaktus <ref>{{SKUD|48266|blekgul trattkaktus}}</ref>
|altrubrik = Blekgul trattkaktus<ref>{{SKUD|48266|blekgul trattkaktus}}</ref>
|bild      = Eriosyce umadeave MPL 9.1.jpg
|bild      = Eriosyce umadeave MPL 9.1.jpg
|bildtext  = Planta i habitat
|bildtext  = Planta i habitat
Rad 15: Rad 15:
|undergrupp= Pyrrhocactus
|undergrupp= Pyrrhocactus
|link      = Eriosyce umadeave
|link      = Eriosyce umadeave
|iucn      = EN
}}
}}
'''Blekgul trattkaktus''' är en [[art]] i [[trattkaktussläktet]], [[familjen]] [[kaktusväxter]], undergrupp [[undergrupp Pyrrhocactus|''Pyrrhocactus'']] och har sin naturliga utbredning på hög höjd i [[argentinska]] provinserna [[Salta]] och [[Jujuy]].<ref>{{bokref|efternamn=Hunt|förnamn=David R.|medförfattare=Taylor Nigel P., Charles Graham.
'''Blekgul trattkaktus''' är en [[art]] i [[trattkaktussläktet]], [[familjen]] [[kaktusväxter]], undergrupp [[undergrupp Pyrrhocactus|''Pyrrhocactus'']] och har sin naturliga utbredning på hög höjd i [[argentinska]] provinserna [[Salta]] och [[Jujuy]].<ref>{{Bokref/NCL|sid=}}</ref>
|titel=The new cactus lexicon|år=2006|utgivare=dh books|utgivningsort=Milborne Port|språk=eng
|isbn=0953813444 (complete work)|libris=10387421|sid=112}}</ref>
<gallery>
<gallery>
File:Pyrrhocactus umadeave.jpg
File:Pyrrhocactus umadeave.jpg
</gallery>
</gallery>
Den är mer eller mindre [[klotformad]] och har fibriga rötter. Den blir upp till 40 centimeter hög, 10 till 25 centimeter i diameter och har en mattgrön färg. Plantan är uppdelad i 16 till 27 [[åsar]] som i sin tur är uppdelade i vårtor. På toppen av vårtorna sitter [[areolerna]] och avståndet mellan dem är 6 till 10 millimeter. De ovala areolerna blir 9 till 12 millimeter långa och 4 till 7 millimeter breda. I areolerna sitter en mängd uppåtböjda taggar som inte går att dela upp i [[centraltagg|central-]] och [[radiärtaggar]]. Antalet taggar varierar från 20 till 35 per areol och de blir runt 3 centimeter långa.
Den är mer eller mindre [[klotformad]] och har fibriga rötter. Den blir upp till 40 centimeter hög, 10 till 25 centimeter i diameter och har en mattgrön färg. Plantan är uppdelad i 16 till 27 [[åsar]] som i sin tur är uppdelade i vårtor. På toppen av vårtorna sitter [[areolerna]] och avståndet mellan dem är 6 till 10 millimeter. De ovala areolerna blir 9 till 12 millimeter långa och 4 till 7 millimeter breda. I areolerna sitter en mängd uppåtböjda taggar som inte går att dela upp i [[centraltagg|central-]] och [[radiärtaggar]]. Antalet taggar varierar från 20 till 35 per areol och de blir runt 3 centimeter långa.<ref>{{Bokref/TCF|sid=}}</ref>


Den belkgula trattkaktusens [[blommor]] är just blekgula och blir 3 till 3,5 centimeter stora. Blommorna utvecklas ur gamla ulliga areoler och dessa har en eller fler borststrån som blir upp till 15 millimeter långa. Frukten är blekbrun till färgen, blir 3 till 4 centimeter lång och 1,5 till 2 centimeter i diameter. Fröna är bruna och har en skrovlig yta. De blir 1,6 millimeter långa och 1,4 millimeter breda.
Den belkgula trattkaktusens [[blommor]] är just blekgula och blir 3 till 3,5 centimeter stora. Blommorna utvecklas ur gamla ulliga areoler och dessa har en eller fler borststrån som blir upp till 15 millimeter långa. Frukten är blekbrun till färgen, blir 3 till 4 centimeter lång och 1,5 till 2 centimeter i diameter. Fröna är bruna och har en skrovlig yta. De blir 1,6 millimeter långa och 1,4 millimeter breda.


Artbeskrivningen baseras på ett exemplar insamlat nära Puerto Tastil, på 3000 meters höjd, i den argentinska provinsen Salta. Plantan samlades in av [[Friedrich Ritter]] 1955 (FR 32).
Blekgul trattkaktus anses vara [[starkt hotad]] och finns upptagen på [[rödlistan]].<ref>{{Redlist|nr=152101|text=Ortega-Baes, P. & Kiesling, R. 2013. ''Eriosyce umadeave''. The IUCN Red List of Threatened Species 2013: e.T152101A597311.|date=12 July 2018}}</ref>
 
Artbeskrivningen baseras på ett exemplar insamlat nära Puerto Tastil, på 3000 meters höjd, i den argentinska provinsen Salta. Plantan samlades in av [[Friedrich Ritter]] 1955 (FR 32).<ref>{{bokref|efternamn=Kattermann|förnamn=Fred|medförfattare=Hunt David, Taylor Nigel P.
|titel=Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified|serie=Succulent plant research ; 1
|år=1994|utgivare=David Hunt|utgivningsort=Richmond|språk=eng
|isbn=0-9517234-2-1 (pbk)|libris=7077040|sid=}}</ref>


== Synonymer ==
== Synonymer ==
Rad 41: Rad 45:
[[Kategori:Kaktusar i Argentina]]
[[Kategori:Kaktusar i Argentina]]
[[Kategori:Kaktusar i Jujuy]]
[[Kategori:Kaktusar i Jujuy]]
[[Kategori:Kaktusar i nordvästra Argentina]]
[[Kategori:Kaktusar i Salta]]
[[Kategori:Kaktusar i Salta]]
[[Kategori:Kaktusar i Sydamerika]]
[[Kategori:Kaktusar i södra Sydamerika]]
[[Kategori:Växter i Argentina]]
[[Kategori:Växter i Argentina]]
[[Kategori:Växter i Jujuy]]
[[Kategori:Växter i nordvästra Argentina]]
[[Kategori:Växter i Salta]]
[[Kategori:Växter i Sydamerika]]
[[Kategori:Växter i södra Sydamerika]]
[[Kategori:Växtarter]]
[[Kategori:Växtarter]]

Nuvarande version från 12 juli 2018 kl. 17.29

Eriosyce umadeave
(Werderm.) Katt. 1994
Blekgul trattkaktus[1]
Planta i habitat
Planta i habitat
Undergrupp Pyrrhocactus
Släkte Eriosyce
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
Status enligt rödlista: starkt hotad
Status iucn3.1 EN.svg

Blekgul trattkaktus är en art i trattkaktussläktet, familjen kaktusväxter, undergrupp Pyrrhocactus och har sin naturliga utbredning på hög höjd i argentinska provinserna Salta och Jujuy.[2]

Den är mer eller mindre klotformad och har fibriga rötter. Den blir upp till 40 centimeter hög, 10 till 25 centimeter i diameter och har en mattgrön färg. Plantan är uppdelad i 16 till 27 åsar som i sin tur är uppdelade i vårtor. På toppen av vårtorna sitter areolerna och avståndet mellan dem är 6 till 10 millimeter. De ovala areolerna blir 9 till 12 millimeter långa och 4 till 7 millimeter breda. I areolerna sitter en mängd uppåtböjda taggar som inte går att dela upp i central- och radiärtaggar. Antalet taggar varierar från 20 till 35 per areol och de blir runt 3 centimeter långa.[3]

Den belkgula trattkaktusens blommor är just blekgula och blir 3 till 3,5 centimeter stora. Blommorna utvecklas ur gamla ulliga areoler och dessa har en eller fler borststrån som blir upp till 15 millimeter långa. Frukten är blekbrun till färgen, blir 3 till 4 centimeter lång och 1,5 till 2 centimeter i diameter. Fröna är bruna och har en skrovlig yta. De blir 1,6 millimeter långa och 1,4 millimeter breda.

Blekgul trattkaktus anses vara starkt hotad och finns upptagen på rödlistan.[4]

Artbeskrivningen baseras på ett exemplar insamlat nära Puerto Tastil, på 3000 meters höjd, i den argentinska provinsen Salta. Plantan samlades in av Friedrich Ritter 1955 (FR 32).[5]

Synonymer

Friesia umadeave Frič ex Kreuz. 1929
Echinocactus umadeave Werderm. 1931
Pyrrhocactus umadeave (Werderm.) Backeb. 1935
Neoporteria umadeave (Werderm.) Donald & G.D.Rowley 1966

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - blekgul trattkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  4. ^ Ortega-Baes, P. & Kiesling, R. 2013. Eriosyce umadeave. The IUCN Red List of Threatened Species 2013: e.T152101A597311. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 12 July 2018.
  5. ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng). ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris.