Parodia procera

Från Plantae
Version från den 16 januari 2018 kl. 18.20 av Helena (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Parodia procera
F.Ritter 1964
Blekgul sydkaktus[1]
Parodia procera 01.jpg
Undergrupp Parodia
Släkte Parodia
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Blekgul sydkaktus är en art i sydkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga habitat i det bolivianska departementet Chuquisaca. De är vanligtvis solitärväxande men bildar ibland tuvor. Växtkroppen är klotformad till kort cylindrisk och blir upp till 50 centimeter hög samt 3 till 5 centimeter i diameter.

Blekgul sydkaktus är uppdelad i 10 till 13 åsar och toppen är fylld av vit ull. Längs åsarna sitter 4 brunaktiga centraltaggar som har sitt fäste vid basen likt ett kors. De blir från 15 till 20 millimeter långa och den nedre kan ibland ha en krok i änden. Runt centraltaggarna sitter 7 till 9 hårlika radiärtaggar som är vita med mörka spetsar och blir 7 till 15 millimeter långa. Blomman är vanligtvis citrongul och blir upp till 3 centimeter lång. Hypanthium och blompip är täckt av brunt hår och borststrån. Frukten är täckt av lång vit ull och blir 5 till 8 millimeter lång. Fröna är mattsvarta.[2]

Synonymer

Parodia gracilis F.Ritter 1964
Parodia pseudoprocera F.H.Brandt 1970
Parodia andreae F.H.Brandt 1972
Parodia challamarcana F.H.Brandt 1972
Parodia andreaeoides F.H.Brandt 1974
Parodia lychnosa F.H.Brandt 1975
Parodia echinopsoides F.H.Brandt 1976
Parodia riograndensis F.H.Brandt 1976
Parodia separata F.H.Brandt 1976
Parodia subtilihamata F.Ritter 1980
Parodia tredecimcostata F.Ritter 1980
Parodia perplexa F.H.Brandt 1981
Parodia pseudoprocera ssp. aurantiaciflora F.H.Brandt 1988, nom. inval.

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - blekgul sydkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 551. ISBN 0-88192-498-9. Libris.