Selenicereus escuintlensis
| Hylocereus escuintlensis Kimnach 1984 | |
| Släkte | Hylocereus |
| Tribus | Hylocereeae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
| Status enligt rödlista: akut hotad | |
| |
Hylocereus escuintlensis är en art i pitahayasläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i de guatemalanska departementen Escuintla, Quetzaltenango och Santa Rosa, från 150 till 200 meters höjd över havet. Den har ett klättrande till krypande växtsätt med många trassliga grenar och blir upp till 5 meter lång eller mer.[1]
H. escuintlensis har en trekantig stam med konkava sidor och vassa åsar som har korta, rundade sporrar. Stammen är uppdelad i segment som är 10 till 30 centimeter långa och 3 till 4 centimeter breda. Längs åsarna sitter areoler 2 till 4 centimeter ifrån varandra, en direkt ovanför varje sporre. Ur areolen utvecklas 1 till 2 sylformade taggar som är bruna och blir 1 till 1,5 millimeter långa. De är skarpa och tjockare vid basen. Blomman utvecklas nära toppen av stammen och är 28 till 31 centimeter lång samt 24 till 36 centimeter i diameter. Inre kronbladen är krämfärgade och de yttre är gröngula med inslag av rött. Blompipen är kraftigt uppåtböjd. Hypanthium är täckt av smalt trekantiga fjäll. Frukten är avlång, rödlila och blir 9 centimeter lång samt 6,5 centimeter i diameter. Den har bakåtböjda fjäll och saknar doft. Fruktköttet är vitt eller ljusrosa och smakar nästan inget alls.[2]
Det vetenskapliga namnet escuintlensis betyder kommer från Escuintla, ett departement i Guatemala.[3]
H. escuintlensis är akut hotad och är upptagen på rödlistan.[4]
Referenser
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 139. ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 378. ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.
- ^ Véliz, M. & Arias, S. 2013. Hylocereus escuintlensis. In: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 09 October 2013.
