Neoraimondia
Neoraimondia Britton & Rose 1920 | |
N. arequipensis | |
Tribus | Browningieae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Neoraimondia är ett släkte inom familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i Peru och Bolivia och innehåller 2 arter.
Arter i släktet Neoraimondia kännetecknas av att de är stora, trädlika plantor med flera stammar och blir runt 10 meter höga. Stammen är uppdelad i 4 till 10 åsar. Det mest anmärkningsvärda är de fingerlika areolerna som fortsätter att växa under många år, producerar flera blommor genom åren och även ibland två samtidigt i samma areol. Blomman är öppen under dagen i januari och februari. Den är relativt liten och rosa eller gulvit. Frukten är rund till oval och täckt av filt samt är mer eller mindre taggig. Fröna är brett ovala med en skrovlig yta. De är täckta av ett gel.[1]
En planta beskrevs 1903 av Karl Schumann som Pilocereus macrostibas och 1920 beskrev Nathaniel Britton och Joseph Rose släktet Neoraimondia med denna art som typart. Men Curt Backeberg påvisade att arten var en synonym till den tidigare beskrivna Cereus arequipensis, vilket gjorde att typarten fick namnet N. arequipensis.[2]
Det vetenskapliga namnet Neoraimondia fick släktet för att hedra Antonio Raimondi (1825-1890), en italiensk naturalist som levde i Peru och studerade floran. Tillägget neo, som betyder ny, fick släktet då det redan finns ett släkte med namnet Raimondia i familjen kirimojaväxter.
Arter
- N. arequipensis - silvergrå pelarkaktus
- N. herzogiana
Synonym
- Neocardenasia Backeb. 1949
Referenser
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 194. ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 481. ISBN 0-88192-498-9. Libris.