Melocactus estevesii
Melocactus estevesii P.J.Braun 1989 | |
Släkte | Melocactus |
Tribus | Cereeae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Melocactus estevesii är en art i melonkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i norra delen av den brasilianska delstaten Roraima.
Denna art är vanligtvis solitärväxande. Stammen är cylindrisk, grön och blir upp till 22 centimeter samt 10 till 17 centimeter i diameter. Stammen är uppdelad 12 till 16 åsar som är ganska höga och smala men rundade på toppen. Längs åsarna sitter areoler som är 1 centimeter i diameter. Ur areolen utvecklas runda taggar som vanligtvis är krökta, mattröda men blir svarta med tiden. Taggarna består av vanligtvis en centraltagg, ibland upp till 4 och runt centraltaggarna sitter 8 till 9 radiärtaggar. Centraltaggarna blir 4 till 6 centimeter långa. Av radiärtaggarna blir de nedre längst och upp till 8 centimeter långa.
På vuxna plantor utvecklas ett cephalium som blir upp till 13 centimeter högt och 6 centimeter i diameter. Cephaliet är fyllt med rödaktiga borststrån och vit ull. Blomman utvecklas ur cephaliet, sticker upp 1,2 centimeter ovanför och öppnar under eftermiddagen. Den är rosa och blir upp till 3,7 centimeter lång samt 1,5 till 1,8 centimeter i diameter. Frukten är avlångt klubbformad och saknar ofta frön på den nedre halvan. Den är röd och blir 3 till 4 centimeter lång.
Referenser
- Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-06-30.
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-06-30].