Echinocereus fasciculatus

Från Plantae
Version från den 14 juli 2023 kl. 04.42 av Helena (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Echinocereus fasciculatus
(Engelm. ex B.D.Jacks.) L.D.Benson 1969
Echinocereus fasciculatus.jpg
Undergrupp Erecti
Släkte Echinocereus
Tribus Pachycereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Echinocereus fasciculatus är en art i kägelkaktussläktet och familjen kaktusväxter vars utbredningsområde är i Arizona i sydvästra USA, New Mexico i södra centrala USA, Chihuahua i nordöstra Mexiko samt i Sinaloa och Sonora i nordvästra Mexiko.

Echinocereus fasciculatus är tuvbildande och bildar samlingar på 3 till 20 stammar. Stammen avlång till cylindrisk, har grön hud och blir 16 till 45 centimeter lång samt 4 till 7,5 centimeter i diameter. Stammen är uppdelad i 8 till 18 åsar som inte har några tydliga vårtor.

Längs åsarna sitter areoler med jämna mellanrum. Ur areolen utvecklas 10 till 17 taggar. Taggarna består av 1 till 3 centraltaggar som är 2,5 till 10 centimeter långa De är utsträckta till tillbakaböjda och den nedre blir upp till 10 centimeter lång. Runt centraltaggarna sitter 10 till 14 radiärtaggar som är vitaktiga till gråaktiga och blir 1,2 till 2 centimeter långa.

Blomman utvecklas på den övre delen av stammen och är brett trattformad. Den är rödlila till magentafärgad och blir upp till 8 centimeter lång samt 10 centimeter i diameter. Frukten är rund, grön och köttig. Den blir röd och spricker upp då den mognat.

Varieteter

  • Echinocereus fasciculatus var. fasciculatus
Huvudarten har en stam som är uppdelad i 8 till 13 åsar och 1 till 3 centraltaggar, varav den nedre blir upp till 7,5 centimeter lång och är endast något tillbakaböjd.
  • Echinocereus fasciculatus var. boyce-thompsonii (Orcutt) L.D.Benson 1969
Denna varietet har 3 till 12 stammar som blir upp till 25 centimeter höga och är uppdelade i 12 till 22 åsar. Längs åsarna sitter 13 till 17 taggar per areol, varav 3 är centraltaggar. De är kraftigt tillbakaböjda och den nedre är upp till 10 centimeter lång. Utbredningsområdet är i Arizona.

Synonymer

Cactus fasciculatus (Engelm. ex B.D.Jacks.) Kuntze 1891
Chilita fasciculata (Engelm. ex B.D.Jacks.) Buxb. 1954
Echinocereus abbeae Parsons 1937
Echinocereus boyce-thompsonii Orcutt 1926E. fasciculatus var. boyce-thompsonii
Echinocereus engelmannii ssp. fasciculatus (Engelm. ex B.D.Jacks.) W.Blum & Mich.Lange 1998
Echinocereus fasciculatus ssp. boyce-thompsonii (Orcutt) N.P.Taylor 1997E. fasciculatus var. boyce-thompsonii
Echinocereus fendleri var. boyce-thompsonii (Orcutt) L.D.Benson 1944E. fasciculatus var. boyce-thompsonii
Echinocereus fendleri var. fasciculatus (Engelm. ex B.D.Jacks.) N.P.Taylor 1985
Echinocereus fendleri var. robustus (Peebles) L.D.Benson 1944
Echinocereus rectispinus var. robustus Peebles 1938
Echinocereus robustus (Peebles) Peebles 1940
Ebnerella fasciculata (Engelm. ex B.D.Jacks.) Buxb. 1951
Mammillaria fasciculata Engelm. ex B.D.Jacks. 1895
Neomammillaria fasciculata (Engelm. ex B.D.Jacks.) Britton & Rose 1923

Referenser

  • Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  • Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-07-14.
  • IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-07-14].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - Echinocereus fasciculatus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9