Echinocereus coccineus

Från Plantae
Version från den 13 juli 2023 kl. 07.41 av Helena (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Echinocereus coccineus
Engelm. 1848
Scharlakanskägelkaktus
Claret cup cactus at the El Paso Museum of Archaeology1.jpg
Undergrupp Triglochidiata
Släkte Echinocereus
Tribus Pachycereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Scharlakanskägelkaktus är en art i kägelkaktussläktet och familjen kaktusväxter. Utbredningsområdet är i Colorado i nordvästra USA, i New Mexico och Texas i södra centrala USA och i nordöstra Mexiko.

Scharlakanskägelkaktus är tuvbildande och bildar stora samlingar på upp till 100 stammar. Stammen är oval till cylindrisk, har ljusgrön hud och blir upp till 40 centimeter hög samt 4 till 10 centimeter i diameter. Stammen är uppdelad i 5 till 14 åsar som är 0,5 till 2 centimeter höga och lika breda.

Längs åsarna sitter runda areoler 1 till 2 centimeter från varandra. Ur areolen utvecklas en mängd taggar som är gula till svartaktiga. Taggarna består av 0 till 6 centraltaggar och blir 1 till 8 centimeter långa. Runt centraltaggarna sitter 4 till 12 radiärtaggar som blir upp till 3 centimeter långa.

Blomman är röd eller sällan rosa till vit och blir 3 till 6,5 centimeter lång samt 3 till 8 centimeter i diameter. Hypanthium har inget hår. Frukten är rosa, röd, brunaktig eller gulaktig och spricker upp då den mognat.

Underarter

  • Echinocereus coccineus ssp. coccineus
Huvudartens stam blir upp till 8 centimeter i diameter och är uppdelad i 6 till 14 åsar. Den har 1 till 6 centraltaggar som blir upp till 8 centimeter långa och 5 till 12 radiärtaggar.
  • Echinocereus coccineus ssp. paucispinus (Engelm.) W.Blum, Mich.Lange & Rutow 1998
Underart paucispinus har en stam som knappt tuvar sig, blir upp till 10 centimeter i diameter och är uppdelad i 5 till 7 åsar. Den har 0 till eventuellt 1 centraltagg som blir upp till 2 centimeter lång och 4 till 6 radiärtaggar. Underarten har sitt habitat i Texas och Coahuila.
  • Echinocereus coccineus ssp. roemeri (Muehlenpf.) W.Blum, Mich.Lange & Rutom 1998
  • Echinocereus coccineus ssp. rosei (Wooton & Standl.) W.Blum & Rutow 1998
  • Echinocereus coccineus ssp. transpecosensis W.Blum, Oldach & J.Oldach 2015

Synonymer

Cereus aggregatus J.M.Coult. 1896
Cereus coccineus (Engelm.) Engelm. 1849
Cereus coccineus var. cylindricus Engelm. 1849
Cereus coccineus var. melanacanthus Engelm. 1849
Cereus conoideus Engelm. & J.M.Bigelow 1856
Cereus paucispinus Engelm. 1856 → E. coccineus ssp. paucispinus
Cereus phoeniceus Engelm. 1856
Cereus phoeniceus ssp. conoideus (Engelm. & J.M.Bigelow) Engelm. & J.M.Bigelow 1856
Cereus roemeri Muehlenpf. 1848 → E. coccineus ssp. roemeri
Echinocereus aggregatus Rydb. 1906
Echinocereus canyonensis Clover & Jotter 1941
Echinocereus coccineus ssp. aggregatus W.Blum, Mich.Lange & Rutow 1998
Echinocereus coccineus var. inermis (K.Schum.) J.A.Purpus 1925
Echinocereus coccineus var. paucispinus (Engelm.) D.J.Ferguson 1989 → E. coccineus ssp. paucispinus
Echinocereus coccineus var. rosei (Wooton & Standl.) A.D.Zimmerman 2004 → E. coccineus ssp. rosei
Echinocereus conoideus (Engelm. & J.M.Bigelow) Rümpler 1885
Echinocereus conoideus var. cristata Houghton 1931
Echinocereus decumbens Clover & Jotter 1941
Echinocereus engelmannii ssp. decumbens (Clover & Jotter) W.Blum & Mich.Lange 1998
Echinocereus engelmannii var. decumbens (Clover & Jotter) L.D.Benson 1944
Echinocereus hexaedrus Rümpler 1886
Echinocereus krausei De Smet 1878
Echinocereus melanacanthus (Engelm.) W.H.Earle 1963
Echinocereus monacanthus Heese 1904
Echinocereus paucispinus (Engelm.) Haage 1861 → E. coccineus ssp. paucispinus
Echinocereus phoeniceus (Engelm.) Lem. 1868
Echinocereus phoeniceus var. albispinus Rümpler 1885
Echinocereus phoeniceus var. conoideus (Engelm. & J.M.Bigelow) K.Schum. 1898
Echinocereus phoeniceus var. inermis K.Schum. 1896
Echinocereus phoeniceus var. longispinus Rümpler 1885
Echinocereus phoeniceus var. rufispinus Rümpler 1885
Echinocereus roemeri (Muehlenpf.) Engelm. ex Haage 1859 → E. coccineus ssp. roemeri
Echinocereus rosei Wooton & Standl. 1915 → E. coccineus ssp. rosei
Echinocereus toroweapensis (P.C.Fisch.) Fürsch 1993
Echinocereus triglochidiatus ssp. coccineus (Engelm.) U.Guzmán 2003
Echinocereus triglochidiatus var. coccineus (Engelm.) W.T.Marshall & T.M.Bock 1941
Echinocereus triglochidiatus var. inermis (K.Schum.) Arp 1973
Echinocereus triglochidiatus var. melanacanthus (Engelm.) L.D.Benson 1944
Echinocereus triglochidiatus var. paucispinus (Engelm.) W.T.Marshall 1941 → E. coccineus ssp. paucispinus
Echinocereus triglochidiatus var. rosei (Wooton & Standl.) W.T.Marshall 1950 → E. coccineus ssp. rosei
Echinocereus triglochidiatus var. toroweapensis P.C.Fisch. 1991

Referenser

  • Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  • Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-07-13.
  • IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-07-13].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - scharlakanskägelkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9