Rebutia neocumingii

Från Plantae
Version från den 3 juli 2023 kl. 07.16 av Helena (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rebutia neocumingii
(Backeb.) D.R.Hunt 1987
Storkranskaktus
Weingartia neocumingii 2019-05-10 03.jpg
Undergrupp Weingartia
Släkte Rebutia
Tribus Trichocereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Storkranskaktus är en art i kranskaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från 1400 till 3000 meter i de bolivianska departementen Chuquisaca, Cochabamba, Potosí och Santa Cruz samt i Peru.

Storkranskaktusen är vanligtvis solitärväxande. Den har en platt klotformad till klotformad stam med en ljus- till mörkgrön hud och blir upp till 30 centimeter hög samt 30 centimeter i diameter. Stammen är uppdelad i vårtor. På vårtan sitter en oval areol som är något insjunken. Ur areolen utvecklas 10 till 28 taggar som pekar rakt ut, spretar och är blekgula med mörka spetsar. Taggarna består av 0 till 4 centraltaggar som blir 1,5 till 4 centimeter långa. Runt centraltaggarna sitter 8 till 24 radiärtaggar som blir 0,7 till 3 centimeter långa.

Blomman utvecklas längs kanten nära toppen av stammen och är gul, orange eller röd. Den blir upp till 3,5 centimeter lång och 4 centimeter i diameter. Det utvecklas 1 till 4 blommor ur en areol. Fröna är 0,8 till 1,1 millimeter i diameter.

Underarter

  • R. neocumingii ssp. lanata

  • R. neocumingii ssp. pulquinensis

R. neocumingii ssp. lanata (F.Ritter) D.R.Hunt 2003 - ullig storkranskaktus

Underart lanata har en mer eller mindre klotformad stam som blir upp till 13 centimeter hög och 17 centimeter i diameter. Vårtorna är stora, framstående och areolerna är mycket ulliga. Blomman är gul och blir upp till 3,5 centimeter lång samt 3 centimeter i diameter. Underarten har sitt utbredningsområde på höjder från 1500 till 1800 meter i det bolivianska departementet Chuquisaca.

R. neocumingii ssp. pulquinensis (Cárdenas) D.R.Hunt 2003 - fintaggig storkranskaktus

Underart pulquinensis har en klotformad till cylindrisk stam som blir upp till 20 centimeter hög samt 10 centimeter i diameter. Taggarna är tunnare. Blomman är gul och blir upp till 2,5 centimeter lång samt 2,5 centimeter i diameter. Fröna är 0,5 till 0,8 millimeter i diameter. Underarten har sitt utbredningsområde på höjder från 1400 till 2000 meter i de bolivianska departementen Cochabamba och Santa Cruz.

Synonymer

Bridgesia cumingii (Hopffer) Backeb. 1934
Echinocactus cumingii Hopffer 1843
Echinocactus cumingii Regel & E.Klein bis 1860
Gymnantha cumingii (Hopffer) Y.Itõ 1957
Gymnocalycium cumingii (Britton & Rose) Hutchison 1959
Gymnocalycium neocumingii (Backeb.) Hutchison 1957
Gymnorebutia buiningiana (F.Ritter) Doweld 2002
Gymnorebutia hediniana (Backeb.) Doweld 2002
Gymnorebutia neocumingii (Backeb.) Doweld 2002
Hildmannia cumingii (Hopffer) Kreuz. & Buining 1941
Lobivia cumingii (Hopffer) Britton & Rose 1922
Neogymnantha neocummingii Y.Itõ 1981
Rebutia corroana Cárdenas 1971
Spegazzinia cumingii (Hopffer) Backeb. 1935
Sulcorebutia corroana (Cárdenas) Brederoo & Donald 1973
Sulcorebutia erinacea (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia hediniana (Backeb.) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia multispina (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia neocorroana F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia neocumingii (Backeb.) F.H.Brandt 1976
Weingartia attenuata F.H.Brandt 1985
Weingartia brachygraphisa F.H.Brandt 1977
Weingartia buiningiana F.Ritter 1980
Weingartia columnaris F.H.Brandt 1986
Weingartia corroana (Cárdenas) Cárdenas 1964
Weingartia cumingii (Hopffer) Backeb. 1939
Weingartia erinacea F.Ritter 1961
Weingartia gracilispina F.Ritter 1980
Weingartia hediniana Backeb. 1950
Weingartia knizei F.H.Brandt 1977
Weingartia mairanana F.H.Brandt 1983
Weingartia mataralensis F.H.Brandt 1984
Weingartia miranda F.H.Brandt 1985
Weingartia multispina F.Ritter 1961
Weingartia neglecta F.H.Brandt 1983
Weingartia neocumingii Backeb. 1950
Weingartia saetosa F.H.Brandt 1980
Weingartia trollii Oeser 1978

Synonymer till R. neocumingii ssp. lanata

Gymnorebutia riograndensis (F.Ritter) Doweld 2002
Sulcorebutia lanata (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia longigibba (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia pilcomayensis (Cárdenas) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia platygona (Cárdenas) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia riograndensis (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Weingartia lanata F.Ritter 1961
Weingartia longigibba F.Ritter 1961
Weingartia pilcomayensis Cárdenas 1964
Weingartia platygona Cárdenas 1964
Weingartia riograndensis F.Ritter 1961
 

Synonymer till R. neocumingii ssp. pulquinensis

Gymnocalycium pulquinense (Cárdenas) Hutchison 1957
Gymnorebutia pulquinensis (Cárdenas) Doweld 2002
Sulcorebutia pulquinensis (Cárdenas) F.H.Brandt 1976
Sulcorebutia sucrensis (F.Ritter) F.H.Brandt 1976
Weingartia pulquinensis Cárdenas 1951
Weingartia saipinensis F.H.Brandt 1982
Weingartia sucrensis F.Ritter 1961
 

Referenser

  • Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  • Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-07-03.
  • IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-07-03].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - storkranskaktus, ullig storkranskaktus, fintaggig storkranskaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9