Cleistocactus
| Cleistocactus (Lem.) Lem. 1861 Rörkaktussläktet[1] | |
| |
| Cleistocactus strausii | |
| Tribus | Trichocereeae |
| Underfamilj | Cactoideae |
| Familj | Cactaceae |
| Ordning | Caryophyllales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Rörkaktussläktet tillhör familjen kaktusväxter och består av 48 arter.[2] Släktet har sin naturliga utbredning i stora delar av Sydamerika, såsom Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador, Peru, norra Paraguay och Uruguay.
Det som kännetecknar en art i rörkaktussläktet är de långsmala rörformade blommorna. Släktet är uppdelat i två undergrupper; Cleistocactus som har blommor där alla eller enbart de inre kronbladen smiter åt runt ståndare och pistill, och Borzicactus där kronbladen spretar ut mer.
Det vetenskapliga namnet Cleistocactus kommer från grekiskans kleistos som betyder sluten, och refererar till de slutna blommorna.
Systematik
Släktet Cleistocactus beskrevs av Charles Lemaire 1861 och utgick från Cereus baumannii som blev Cleistocactus baumannii och typart för släktet. 1909 bekrevs släktet Borzicactus av Vincenzo Riccobono och i det ingick både Matucana och Oreocereus. Den internationella sytematikgruppen IOS beslutade att efter senare studier slå ihop dessa två släkten, men lyfta ut Matucana och Oreocereus som fristående släkten. Framtida studier kan visa att även Borzicactus bör vara fristående.
Arter
Synonymer
|
|
Referenser
- ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - Rörkaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- ^ Kan vara en hybrid och räknas inte som art bland referenser.
