Loxanthocereus acanthurus

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Cleistocactus acanthurus
(Vaupel) D.R.Hunt 1987
Silkesrörkaktus[1]
Cleistocactus acanthurus0001.jpg
Undergrupp Borzicactus
Släkte Cleistocactus
Tribus Trichocereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
Status enligt rödlista: nära hotad
Status iucn3.1 NT.svg

Silkesrörkaktus är en art i rörkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde på höjder från 300 till 2500 meter i den peruanska regionen Lima. Den har ett buskliknande växtsätt med spretande stammar som ofta kryper över klippor och blir upp till 50 centimeter hög.

Silkesrörkaktusen har en stam som kryper eller hänger och blir upp till 30 centimeter lång samt 2 till 5 centimeter i diameter. Stammen är uppdelad i 15 till 18 rundade åsar som har tvärgående fåror som delar upp dem i små vårtor. Längs åarna sitter areoler 5 till 6 millimeter ifrån varandra, en på varje vårta. Ur areolen utvecklas 2 till 5 centraltaggar och cirka 20 radiärtaggar. Centraltaggarna är gulaktiga, går knappt att särskilja från övriga och blir upp till 1,5 centimeter långa. Radiärtaggarna är korta, tunna och gulaktiga. Blomman är rak eller något krökt, scharlakansröd och blir 4 till 5 centimeter lång. Frukten är rund och blir 2 till 2,5 centimeter i diameter.[2][3]

Det vetenskapliga namnet acanthurus är sammansatt av grekiskans akanthos som betyder tagg och oura som betyder svans. Det är stammen som liknar en taggig svans.[4]

C. acanthurus anses vara nära hotad och finns upptagen på rödlistan.[5]

Underarter

C. acanthurus ssp. acanthurus

Underart acanthurus beskrivs som huvudarten och har sitt utbredningsområde längs kusten och på bergen runt dalgångarna i Lima.

C. acanthurus ssp. faustianus (Backeb.) Ostolaza 1998

Underart faustianus har längre och fler taggar än underart acanthurus. Underarten har sitt utbredningsområde i Valle del Rímac.

C. acanthurus ssp. pullatus (Rauh & Backeb.) Ostolaza 1998

Underart pullatus har smalare stam och mindre blommor. Den har sitt utbredningsområde i Valle del Lurín.

Synonymer

Cereus acanthurus Vaupel 1913
Borzicactus acanthurus (Vaupel) Britton & Rose 1920
Loxanthocereus acanthurus (Vaupel) Backeb. 1937
Binghamia acanthura (Vaupel) Borg 1951
Cereus eriotrichus Werderm. & Backeb. 1931
Loxanthocereus eriotrichus (Werderm. & Backeb.) Backeb. 1937
Binghamia eriotricha (Werderm. & Backeb.) Borg 1951+
Borzicactus faustianus Backeb. 1936
Loxanthocereus faustianus (Backeb.) Backeb. 1957
Cleistocactus acanthurus var. faustianus (Backeb.) Ostolaza 1996
Loxanthocereus keller-badensis Backeb. & Krainz 1948
Borzicactus keller-badensis (Backeb. & Krainz) Krainz 1967
Haageocereus paradoxus Rauh & Backeb. 1957
Loxanthocereus canetensis Rauh & Backeb. 1957
Loxanthocereus erigens Rauh & Backeb. 1957
Loxanthocereus eulalianus Rauh & Backeb. 1957
Loxanthocereus gracilispinus Rauh & Backeb. 1957
Loxanthocereus multifloccosus Rauh & Backeb. 1957
Loxanthocereus pullatus Rauh & Backeb. 1957
Cleistocactus acanthurus var. pullatus (Rauh & Backeb.) Ostolaza 1996
Loxanthocereus cullimannianus Backeb. 1962
Loxanthocereus neglectus F.Ritter 1964
Loxanthocereus bicolor F.Ritter 1981
Loxanthocereus convergens F.Ritter 1981
Loxanthocereus eremiticus F.Ritter 1981
Loxanthocereus pacaranensis F.Ritter 1981

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - silkesrörkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  4. ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris. 
  5. ^ Ostalaza, C. & Roque, J. 2013. Cleistocactus acanthurus. The IUCN Red List of Threatened Species 2013: e.T152011A586943. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2013-1.RLTS.T152011A586943.en https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 02 January 2016.