Peniocereus: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 16: Rad 16:
|link      = Peniocereus
|link      = Peniocereus
}}
}}
'''Stavkaktussläktet''' tillhör [[familjen]] [[kaktusväxter]] som har sitt naturliga utbredningsområde i [[sydvästra USA]], [[nordvästra Mexiko]], söderut genom Mexiko till [[Centralamerika]] och innehåller 20 arter.<ref>{{bokref/NCL}}</ref>
'''Stavkaktussläktet''' tillhör [[familjen]] [[kaktusväxter]] som har sitt naturliga utbredningsområde i [[sydvästra USA]], [[nordvästra Mexiko]], söderut genom Mexiko till [[Centralamerika]] och innehåller 19 arter.<ref>{{bokref/NCL}}</ref>
__TOC__
__TOC__
Arter i släktet har ett busklikt växtsätt och kryper eller klättrar på andra växter. Rötterna är mycket kraftiga och kålrotliknande. Stammen är tunn, har ibland små vårtor nertill på huden och blir 1 till 4 meter hög. Den är vanligtvis uppdelad i [[åsar]] men sällan uppdelad i vårtor. Längs åsarna sitter [[areoler]] som ofta är framstående. Ur areolen utvecklas liknande [[taggar]] som är korta och sitter ibland utslätade mot stammen. [[Blomman]] utvecklas ibland på toppen av stammen, men vanligtvis på sidan och är öppen under dagen eller natten. Den är vanligtvis stor och oftast vit. Blompipen är lång och smal. [[Hypanthium]] och blompip har areoler som vanligtvis har taggar eller borststrån. [[Frukten]] är köttig, päronformad, oval eller oval och röd. Den smalnar av i änden och har taggar eller borststrån som faller av förr eller senare. [[Fröna]] är brett ovala och svarta.<ref>{{bokref/TCF}}</ref>
Arter i släktet har ett busklikt växtsätt och kryper eller klättrar på andra växter. Rötterna är mycket kraftiga och kålrotliknande. Stammen är tunn, har ibland små vårtor nertill på huden och blir 1 till 4 meter hög. Den är vanligtvis uppdelad i [[åsar]] men sällan uppdelad i vårtor. Längs åsarna sitter [[areoler]] som ofta är framstående. Ur areolen utvecklas liknande [[taggar]] som är korta och sitter ibland utslätade mot stammen. [[Blomman]] utvecklas ibland på toppen av stammen, men vanligtvis på sidan och är öppen under dagen eller natten. Den är vanligtvis stor och oftast vit. Blompipen är lång och smal. [[Hypanthium]] och blompip har areoler som vanligtvis har taggar eller borststrån. [[Frukten]] är köttig, päronformad, oval eller oval och röd. Den smalnar av i änden och har taggar eller borststrån som faller av förr eller senare. [[Fröna]] är brett ovala och svarta.<ref>{{bokref/TCF}}</ref>
Rad 29: Rad 29:
:''[[Peniocereus fosterianus|P. fosterianus]]''
:''[[Peniocereus fosterianus|P. fosterianus]]''
:''[[Peniocereus greggii|P. greggii]]'' - stavkaktus<ref group="not">Inget officiellt namn ännu</ref>
:''[[Peniocereus greggii|P. greggii]]'' - stavkaktus<ref group="not">Inget officiellt namn ännu</ref>
:''[[Peniocereus guatemalensis|P. guatemalensis]]''
:''[[Peniocereus hirschtianus|P. hirschtianus]]''
:''[[Peniocereus hirschtianus|P. hirschtianus]]''
:''[[Peniocereus johnstonii|P. johnstonii]]''
:''[[Peniocereus johnstonii|P. johnstonii]]''
:''[[Peniocereus lazaro-cardenasii|P. lazaro-cardenasii]]''
:''[[Peniocereus lazaro-cardenasii|P. lazaro-cardenasii]]''
:''[[Peniocereus macdougallii|P. macdougallii]]''
:''[[Peniocereus macdougallii|P. macdougallii]]''
:''[[Peniocereus maculatus|P. maculatus]]''
|
|
:''[[Peniocereus maculatus|P. maculatus]]''
:''[[Peniocereus marianus|P. marianus]]''
:''[[Peniocereus marianus|P. marianus]]''
:''[[Peniocereus oaxacensis|P. oaxacensis]]''
:''[[Peniocereus oaxacensis|P. oaxacensis]]''

Versionen från 2 november 2015 kl. 19.40

Peniocereus
(A.Berger) Britton & Rose 1909
Stavkaktussläktet[1]
Typart P. greggii
Typart P. greggii
Tribus Pachycereeae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Stavkaktussläktet tillhör familjen kaktusväxter som har sitt naturliga utbredningsområde i sydvästra USA, nordvästra Mexiko, söderut genom Mexiko till Centralamerika och innehåller 19 arter.[2]

Arter i släktet har ett busklikt växtsätt och kryper eller klättrar på andra växter. Rötterna är mycket kraftiga och kålrotliknande. Stammen är tunn, har ibland små vårtor nertill på huden och blir 1 till 4 meter hög. Den är vanligtvis uppdelad i åsar men sällan uppdelad i vårtor. Längs åsarna sitter areoler som ofta är framstående. Ur areolen utvecklas liknande taggar som är korta och sitter ibland utslätade mot stammen. Blomman utvecklas ibland på toppen av stammen, men vanligtvis på sidan och är öppen under dagen eller natten. Den är vanligtvis stor och oftast vit. Blompipen är lång och smal. Hypanthium och blompip har areoler som vanligtvis har taggar eller borststrån. Frukten är köttig, päronformad, oval eller oval och röd. Den smalnar av i änden och har taggar eller borststrån som faller av förr eller senare. Fröna är brett ovala och svarta.[3]

Arter

P. castellae
P. chiapensis
P. cuixmalensis
P. fosterianus
P. greggii - stavkaktus[not 1]
P. hirschtianus
P. johnstonii
P. lazaro-cardenasii
P. macdougallii
P. maculatus
P. marianus
P. oaxacensis
P. occidentalis
P. rosei
P. serpentinus - vit stavkaktus[1]
P. striatus
P. tepalcatepecanus
P. viperinus - röd stavkaktus[1]
P. zopilotensis

Systematik

Nathaniel Britton och Joseph Rose beskrev släktet Peniocereus 1909 och då med endast en art i släktet. Senare beslutade International Cactaceae Systematics Group att fler arter skulle ingå, det vill säga de som tidigare tillhörde släktena Cullmannia, Neoevansia, Nyctocereus och de flesta arter från Wilcoxia. Typart i släktet förblir P. greggii.

Det vetenskapliga namnet Peniocereus är sammansatt av det grekiska ordet penia som betyder fattigdom och det latinska ordet cereus som betyder vaxljus eller pelarformad. Med detta vill Alwin Berger framhäva betydelsen som dessa växter har för den fattiga befolkningen.[4]

Synonymer

Cereus subg. Peniocereus A.Berger 1905
Cereus subg. Nyctocereus A.Berger 1905
Nyctocereus (A.Berger) Britton & Rose 1909
Neoevansia W.T.Marshall 1941
Cullmannia Distef. 1956

Fotnoter

  1. ^ Inget officiellt namn ännu

Referenser

  1. ^ a b c SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - stavkaktussläktet - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9, vit stavkaktus, röd stavkaktus
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  4. ^ Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.